Ett systerskap på väg mot förståelse

Marina Lewycka<BR>En kort berättelse om traktorer på ukrainska<BR>Prisma<BR><BR>Ukraina har framträtt på kartan igen, av två skäl: Ruslanas bombastiska seger i melodifestivalen 2004 och den därpå följande orangefärgade revolutionen. Nu når också litteraturen ut över landets gränser. På kort tid har två romaner släppts med Ukraina i titeln: Fältstudier i ukrainskt sex av Oksana Zabuzjko, som väckte enorm uppståndelse i Ukraina när den kom ut där för tio år sedan, och nu romanen med den oemotståndliga titeln En kort berättelse om traktorer på ukrainska (med omslag som hämtat från en sovjetisk broschyr). Författaren Marina Lewycka är född i ett flyktingläger i Kiel vid krigsslutet. Hon är uppvuxen och bosatt i England, där romanen också utspelar sig, men Ukraina roterar genom hela berättelsen som alltings ursprung och nav. Dessutom invaderar det familjen brutalt när pappan, 84 år gammal och två år efter mammans död, bestämmer sig för att gifta om sig med en bystig, blonderad ukrainska på 36. "Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om i de grumliga vattnen, rev upp ett slam av gamla begravda minnen till ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken." Valentina heter mardrömmen; en orgie i kitsch och illusioner om västerlandet. Hon ska ha Rover och ny spis och ny dammsugare och spöar upp den stackars gubben när han inte ger henne pengarna hon behöver. De två vuxna döttrarna tvingas träda in för att reda ut infernot. Samt betala. Yngsta dottern, bokens jag, förvandlas gradvis från medkännande socionom till "Fru Ge-dem-prygel-och-skicka-hem-dem". Här svänger det över boksidorna, luftigt och berättarglatt, från drastisk komik till djupaste allvar. Mellan vansinnesscenerna ur det moderna äktenskapet nystas familjens historia upp, under inbördeskrig, stalinism, världskrig, flykt och exil. Ukraina rymmer en mängd oberättade historier. Till de svartaste hör en avsiktligt framkallad hungersnöd 1932-33. Sovjetiska armén lade beslag på hela skörden, inklusive nästa års utsäde, och lämnade bönderna att leva på råttor och gräs för att kuva dem till kollektivisering av jordbruket: "Stalin trodde att den trångsynta, giriga och vidskepliga bondesjälen skulle ersättas av en upphöjd, kamratlig, proletär anda ?sådana dumheter?, sa mamma. ?Den enda andan var att klara livhanken. Ät. Ät. I morgon finns kanske det inte någonting kvar?." Medan romanens jag försöker begripa sin familj, är fadern i full färd med att skriva historia ur en annan vinkel, nämligen traktorns. Han gör det med stor och ömsint kärlek till denna epokgörande maskin. Det visar sig att genom traktorn kan man skildra hela den moderna utvecklingen. Det var till exempel inte cowboysarna som spelade huvudrollen i kolonisationen av den amerikanska västern, det var traktorn som plöjde den amerikanska prärien. Och hade människan använt traktorn med förnuft hade både börskraschen 1929, kommunismen, fascismen och andra världskriget kunnat undvikas. Men, traktorer i all ära: det som fäster starkast i mig är skildringen av ett systerskap på resa från total fiendskap mot en slags förståelse. Lillasystern med världssamvete föddes efter kriget. Hon var Fredsbarnet, som aldrig upplevt vare sig förtryck, krig eller verklig svält. Däremot är de bortträngda minnena ständigt närvarande, som i mammans fanatiska samlande på mat och faderns vansinnesutbrott när dottern arresteras i en protestdemonstration. Han går till stationen för att ta tåget tillbaka till Ukraina. Vad var meningen med att fly kommunismen om hans egen dotter vill förvandla England till ett kommunistland? Storasystern är Krigsbarnet. Hon som först sattes i säkerhet hos släktingar tills bilden av mamma bara var ett fotografi, och senare fick växa upp i tyskt arbetsläger. Som antingen minns allt tvärtemot eller vägrar delge lillasystern sina minnen. Sanningen visar sig genomgående ha åtskilliga versioner, och det mesta kan härledas till denna avgörande skillnad: krig eller fred. Som när lillasystern (Fredsbarnet) minns en episod på en engelsk buss, julafton 1952. Systrarna sitter längst bak, påbyltade och tryckta mot mamma, när en kvinna i päls sträcker sig över gången och trycker en sexpence i mammans hand: "Till barnen nu till jul." Mamman mumlar "Tack frun", och sväljer den oerhörda skammen. "Det var det ögonblicket - mer än något annat som hände mig senare - som gjorde mig till socialist för livet", säger lillasystern. Tystnad. Sedan svarar storasystern: "Det var kanske det som gjorde mig till kvinnan i pälskappan."

Ett systerskap på väg mot förståelse

"Men, traktorer i all ära: det som fäster starkast i mig är skildringen av ett systerskap på resa från total fiendskap mot en slags förståelse", skriver Tove Alstedal i sin recension av Marina Lewyckas En kort berättelse om traktorer på ukrainska.