Ett svindlande livsäventyr

Men du åker ju åt fel håll, Bokmässan ligger söderöver, säger någon när jag berättar att jag är på väg till Överkalix.  Det är väl där han borde vara, Bengt Pohjanen, som under hösten kommit ut med romanen Smugglarkungens son som hyllats av recensenter över hela landet.

Foto: Foto Thord Nilsson

Kultur och Nöje2007-09-29 01:45
Marianne Söderberg
Istället väljer han att stanna hemma i Överkalix och för egna pengar arrangera en utställning med konstnären Jörgen Hammar i den gamla prästgården som numer är Barents författarcentrum. För förläggaren Bengt Pohjanen ger också ut en bok i dagarna på sitt förlag Barents publisher - Lina Stoltz bearbetning av det finska nationaleposet Kalevala till en bok för alla åldrar med Jörgen Hammars energiska illustrationer. Lina Stoltz, som skrivit fem barn- och ungdomsböcker och snart ger ut sin Minna och Mirakelmannen från 2000 på ryska, har visserligen haft de yngre läsarna i tankarna när hon bearbetat Kalevala. - Kalevala är en så omfattande berättelse, svår att ta sig igenom. Jag har tagit kapitel för kapitel och försökt hitta den röda tråden. Resultatet har blivit en äventyrsberättelse om Väinämöinen och jag tänker mig att den passar alla åldrar, säger Lina Stoltz. Nationalepos
Kalevala är ett vindlande nationalepos på vers om världens skapelse, hämnd och svek, kärlek och död med stora inslag av magi. Ett slags muntliga fossiler som nedtecknades av den finländske folklivs- och språkforskaren Elias Lönnrot som reste runt i Karelen och östra Finland och lyssnade till runosångare på 1800-talet. En första version innehållande 35 sånger, som verserna kallas, publicerades 1835. En andra och slutgiltig kom några år senare och innehåller 50 sånger. Allt börjar med att Väinämöinen föds av vattenmodern efter 30 års havandeskap och slutar med att han sjunger sig en båt och färdas mot fjärran efter att han döpt den gosse som den kyska Marjatta fött. Många av Kalevalas berättelser har motsvarighet i andra berättelser i världslitteraturen. Väinämöinen har till exempel många drag av Oden, men också av den grekiska sångarguden Orfeus och på liknande sätt kan man hitta släktskap litteraturhistorien igenom - allt genomsyrat av en humor av det mer grovkorniga slaget. Att Kalevala fått en sådan särställning i Finland beror på flera saker. Inte minst på att det var det första litterära verk som skrevs på finska, en stor sak för ett land där elitens och maktens språk länge var svenska. Översatta till meänkieli
För Lina Stoltz, liksom för Bengt Pohjanen som tidigare i år gav ut en liten vacker bok med några av Kalevalas sånger översatta till meänkieli - även den med Jörgen Hammars illustrationer - känns berättelsen också igen här hos oss. Lina Stoltz talar om att Kalevala "hör till oss" och nämner bland annat likheten i naturen och Bengt Pohjanen talar om platser och namn som direkt kan överföras till meänkielins geografiska område. Fortfarande spelar Kalevala en stor roll i Finland, där undersöks just nu möjligheterna att göra film av berättelsen. Men också i Sverige har berättelsen ägnats intresse och för några år sedan satte regissören Lars Rudolfsson upp den på Stockholms stadsteater. I samband med Kalevalas 150-årsjubileum översatte den finlandssvenske språkforskaren och författaren Lars Huldén verket till svenska tillsammans med sin son Mats Huldén. Det var i den versionen konstnären Jörgen Hammar läste den. - Jag hade en utställning på Konstakademien i Stockholm när det kom fram en man och frågade "behagas det ställas ut i Nykarleby?". Jag åkte dit och träffade på Lars Huldén och fick hans bok. Blev totalt inspirerad av det bildrika språket, gick igång direkt, målade och tecknade, gjorde grafiska blad och en massa skulpturer, säger Jörgen Hammar, där han sitter i författarcentret i Överkalix omgiven av sin konst. Jörgen Hammar är utbildad på klassiska akademier i Köpenhamn, Stockholm och Florens, men hans konst talar ett djärvare språk. Uttrycksfulla skulpturer skapade av föremål från andra sammanhang, bronser, på samma gång hudlösa och kraftfulla, teckningar - även de med samma motsatsförhållande i intimitet och kraftfullhet. Inte undra på att Bengt Pohjanen fick hjärtklappning när han för första gången stiftade bekantskap med Jörgen Hammars Kalevala-bildvärld. Ofta har Jörgen Hammar under sitt konstnärsskap arbetat med grova verktyg som vedsåg, yxa och klubba och det har hänt att han oavsiktligt tagit familjens kvarglömda saker från gården och fogat in dem i sina skulpturer. I Överkalix blir det nu en strid på kniven för att rymma hans enorma produktion i de alltför små lokalerna. Utställningen brann upp
Under ett år visades stora delar av hans Kalevala-produktion i finska Kuhmo, själva centret för Kalevalaforskningen. Sedan gick utställningen vidare till Helsingfors. Där inträffade det ofattbara - hela utställningen brann upp. - Jag blev naturligtvis helt knäckt först, men sedan tänkte jag som jag alltid har gjort under mitt liv som konstnär - det är bara att fortsätta, göra nya grejer, det blir till och med ofta bättre. Hemma i Kalevala
För i Kalevala kände han sig hemma, berättelsen handlade om livet i sin helhet, om människans grundfrågor. - Jag hade helt enkelt ingen annan möjlighet än att förvandla dessa texter till bilder, kunde inte ha gjort annorlunda, säger Jörgen Hammar. Intresset för Kalevala är inte särskilt stort i Sverige och i Finland har han ofta fått frågan varför han som rikssvensk och Stockholmare bryr sig om deras berättelse. - Jag har ofta väckt förvåning med min konst genom hela mitt liv, har alltid känt mig udda som konstnär. Men det skiter jag i, jag jobbar på. För mig handlar det mycket om att komma i kontakt med mitt intuitiva skapande. Jag är väl en slags expressionist, men skapar inte konst med avsikter. Jag tror på det ärliga, att det som är ärligt är vackert. Men det är jobbet i sig, skapandet, som driver mig. Sedan är det naturligtvis roligt att ställa ut också. Möta folk man kan snacka med.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!