I vanlig ordning tror man inte sina ögon. Ett svenskt Watergate, fast digitalt. Folkpartiet hackar SAP, nosar på Säpo-uppgifter, underlättar kampanjstrategin. Bekräftande vad som hela tiden känts i denna valrörelse: makten betyder allt, innehållet intet. En fnissigt upphetsad allians strävar efter den makt som en alltmer likgiltig socialdemokrati betraktar med elefantens tröga mättnad. Först några småskandaler, närmast löjligt amatörmässiga och så storspionage från ett av de mer moraliska partierna. Det som aldrig får nog av stränga uppföranderegler i alla möjliga sammanhang.
Ironi behövs inte här, den amerikanska dubbelmoralen slår sig själv med full kraft. Folkets medverkan osäker, högst upp snokar man i motståndarens dator, längst ner trampar dräggen omkull affischerna.
Frågan är, vad ska vi som står där emellan göra?
I fridens namn, kan ingen börja prata politik någon gång?
