Hans tredje roman, Förra sommaren (2005) utspelas i nutid i Strömstadstrakten och beskriver en man, hemsökt av svartsjukans demoner, som grubblar över den dyrkade hustruns hemligheter.
Nu kommer Dahls roman Herre ut på svenska, om ännu en man, besatt av kärleken till en kvinna. Berättelsen har kända norska författare i huvudrollerna, och utspelar sig i Kristiania under 1830-1840-talen.
Läsaren möter poeterna och antagonisterna Johan Sebastian Welhaven och Henrik Wergeland, Henriks syster Camilla, senare känd som Camilla Collett, feministpionjär och författare till klassikern Amtmannens döttrar, och slutligen bokens huvudperson, den mindre kände författaren Bernhard Herre, vars naturskildringar från Nordmarka, En Jægers Erindringer, blivit en norsk miniklassiker.
Bernhard Herre fungerar som budbärare mellan kärleksparet Welhaven och Camilla Wergeland. Men Bernhard är själv förälskad i Camilla, och blir allt mer fixerad vid henne trots att hans känslor inte är besvarade. Hans gradvisa förfall fördärvar alla möjligheter till framgång.
Dahls författarporträtt är mörka. Welhaven skildras som en beräknande uppkomling, inbilsk egoist, och så småningom högdragen professor, en riktig skitstövel med andra ord. Henrik Wergeland super, förför tjänsteflickor och framstår som en naiv nationalist och upptågsmakare. Bernhard Herre, som växte upp i ett rikt köpmanshus, kommer på obestånd i och med faderns konkurs och sjunker allt djupare ned i misär. Lyckligast är han när han får ströva i skogen med bössan och sina älskade hundar. Han sover tillsammans med dem:
"Deras värme mot min kropp och den låga, tunga andhämtningen som drar mig allt djupare in i natten, in i något som är milt och mjukt och jag ligger på rygg och ser upp mot taket, jag har Falköga intill mig på den ena sidan och Coquette på den andra, och jag låter min andning flyta ihop med deras andning, jag flätar in mig i deras värme, jag låter oss bli varandra, jag säger till mig själv att jag inte längtar efter något, att jag inte längtar efter något annat än detta."
Men han är en djupt tragisk gestalt som till sist omkommer under en jakttur. Dahl beskriver händelsen som ett självmord.
Romanen fungerar som ett pussel. Korta kapitel, nedslag i olika tider och platser, synvinkeln skiftar, några gånger är det oklart vem som berättar.
När man hunnit igenom de nästan 400 sidorna har man tillägnat sig ett stycke norsk kulturhistoria.
Men inget innehållsreferat kan ge rättvisa åt den här boken. Naturintryck i skiftande stämningslägen, antydda skeenden, fantastiska händelser och groteska scener blandas till en poetisk helhet som i en diktsamling. Niels Fredrik Dahl är en stor språkkonstnär som skriver långa rytmiskt böljande meningar; många kan avnjutas som prosadikter. Översättaren, Luleåfödde Urban Andersson, har gjort ett fantastiskt jobb, men så är han också själv poet.
Man kan undra om Dahl skildrar dessa historiska personer på ett rättvist sätt, men han har i varje fall skapat ett konstverk värt att älska.