Ett starkt ljus

Är det nattfestival, så är det. Då får man räkna med att natten så smått börjar gå över i morgon innan konserterna och samtalen tystnat. Programmet på Korpilombolos europeiska nattfestival, som i år arrangeras för tredje gången i ordningen, spänner som det brukar över många ämnen och genrer. Filosofiska seminarier blandar sig oförskräckt med kurser i breakdance och seminarier kring den moderna byn och sång och musik och teater. Kommunalrådet Bengt Niska var nöjd när han invigde årets festival på Korpilombolos busstorg på lördagskvällen. För första gången var vädret riktigt bra - inte för varmt och inte för kallt. Han och arrangörerna hoppas kunna upprepa förra årets succé där publiken kunde räknas till inte mindre än 6.000 personer. Där på torget möttes världen och på snöscenen inramad av brinnande tjärvedsstubbar trummade ett gäng kring Abdoulaye Camara från Afrikas Guinea till Simon Marainens jojk. Det blev ett intressant möte, något som fortsatte under en sen konsert på Medborgarhuset där de tog vid efter den slovenska folkmusikgruppen Terrafolks fantastiska konsert. Skickliga musiker ser man ibland, men Terrafolk visade sig dessutom vara riktiga underhållare - sällan ser man så roliga musiker på en scen! Och inte blev det sämre av att de uppförde sin egenhändiga skapelse Korpilombolo, med allsång och allt. Sökte mjölkerskor
I centrum denna första helg - Nattfestivalen pågår i 13 dagar - stod ändå Lennart Hellsing, som kom i egen hög person. Det var över 60 år sedan han besökte Korpilombolo senast. Den gången brann gårdarna på andra sidan älven. -Jag var inkallad länge, i olika omgångar. Låg aldrig direkt här i Korpilombolo, men jag var här några gånger och sökte mjölkerskor, säger Lennart Hellsing över frukostkaffet på Tre sågar. -Korna hade det svårt, de var så många, vita var de, men det saknades både mjölkerskor och kärl. Ofta fick vi låta mjölken rinna ut direkt på marken. Några dagar innan han reste upp till Korpilombolo fick han ett brev med posten. -Det var frun till en gammal lumparkompis som hade hittat visor och texter där jag skrivit om befälen och killarna till en kompaniafton här uppe. Man brukar tala om att den moderna barnboken föddes 1945. Då kom både Pippi Långstrump och Mumin. Samma år debuterade också Lennart Hellsing - både med barnboken Katten blåser i silverhorn och med diktsamlingen Akvarium. Hemska tider
-Jag har alltid varit intresserad av ord, skrev bland annat korsord för Lektyr som jag fick 15 kronor stycket för på 40-talet. - Att det blev barnböcker har faktiskt med kriget att göra. Det var hemska tider och jag tänkte att om man börjar med barnen kanske man kan göra världen lite bättre. Om man får ha det lite roligt så kanske man blir gladare och inte har någon lust att kriga. Undan för undan föddes Kusin Vitamin, Krakel Spektakel och alla de andra berömda figurerna och så småningom kom flera generationer i kontakt med Lennart Hellsings texter i olika tonsättningar genom skolans undervisning. -Det har att göra med att han skriver så musikaliskt. Det är bara att läsa hans texter så hör man musiken, säger kompositören Gunnar Edander, också på plats i Korpilombolo. Speciellt till Nattfestivalen har han tonsatt tre av Lennart Hellsings dikter ur debuten Akvarium, där en hel avdelning handlar om Tornedalen. -Lyssna bara på den här, säger Gunnar Edander, och sjunger Hellsings text ur dikten som handlar om Helvi Kurula från Kittälä. Närt en dröm
Men det som först och främst har fört dem båda till Korpilombolo är Tornedalsteaterns uppsättning av deras gemensamma skapelse Missikalen, eller Kissat som den heter nu när den översatts till meänkieli. Ursprungligen skrevs Missikalen av Agneta Elers Jarleman för Folkteaterns särskilda barnscen i Göteborg. Gunnar Edander skulle komponera och han hade länge närt en dröm om att få samarbeta med Lennart Hellsing. -Så stötte jag ihop med Lennarts fru Yvonne Lombard på Dramaten och frågade henne om hon trodde att jag kunde fråga honom den här gången. Ring honom, sa hon. Men Lennart Hellsing var inte särskilt entusiastisk. -Elliot hade ju redan skrivit om katter, det som senare blev musikalen Cats. Katter är ju så omskrivna och så älskade, särskilt av kvinnor. Själv har jag haft flera katter, men jag vet inte. -Men är du en kattmänniska eller en hundmänniska, frågar Gunnar Edander. -Jag är i första hand människa, svarar Lennart Hellsing.
Trots motståndet blev det 21 texter. 14 av dem kom med i föreställningen, som genom åren ofta spelats och översatts till 13 språk. -Jag har samarbetat med många tonsättare genom åren och eftersom jag länge bodde i Nacka där musikskolan varit så framgångsrik så har det blivit mycket musik, säger Lennart Hellsing, som någon gång formulerat det tänkvärda att "all pedagogisk konst är dålig konst, men att all god konst är pedagogisk". Många är också de illustratörer som han samarbetat med - Poul Ströyer, Stig Lindberg, Fibben Hald, Ulrica Hydman-Vallien. Senast med Jesper Waldenström i Skolbok och med Gunna Grähs i en bok om dinosaurier. -Den handlade om dinosaurier som gillade politiker. Älsklingsrätten var "rödgrön röra med palt" och till kaffet ville de gärna ha "kanderade moderater". Åren har hunnit bli många vid det här laget, men arbetet pågår. Närmast har han på gång en klimatbok med arbetsnamnet "Velans vädermödor". Och förra helgen iklädde han sig rollen som Krakel Spektakel i ett framträdande tillsammans med Yvonne Lombard som Kusin Vitamin. -Åren går och mycket förändras. Förra gången jag var i Tornedalen fanns här bara röda stugor.

Ett starkt ljus

Korpilombolos årliga nattfestival är igång.Filosofiska seminarier blandar sig oförskräckt med kurser i breakdance.Afrikas trummor blandade sig med samisk jojk under en av helgens föreställningar. I centrum för den första helgen stod ändå Lennart Hellsing som besökte festivalen.