The Avengers
Och så kommer alla superhjältarna på en och samma gång.
Liksom. I den här filmen som heter The Avengers och som innehåller en fulkomlig kavalkad av seriekonglomeratet Marvels olika superhjältar: Captain America, Hawkeye, Thor, Iron Man, Hulken och så Dark Widow som inte har några superkrafter alls men som är en jäkel på att kick ass i alla fall.
Joss Weedon (mannen bakom Buffy the vampire slayer) har administrerat ihop dem allesammans, i förenad kamp mot den onde guden Loke (som i och för sig är halvbror med Thor, men sådant får man ta) och den totalt ultimativa bataljen står om en så kallad tesserakt, fylld med utomjordisk energi.
Och därmed brassas det också på ordentligt med både special- och 3D-effekter. Halva Manhattan ödeläggs, av bara farten. Ingen pardon av någon som helst slag, här inte.
Detta bygger då på en Marvel-tidning från 1960 och har givetvis blivit ett smörgåsbord av superhjältar, där Robert Downey, jr fått de snitsigaste replikerna som Iron Man, Hulken är bättre än någonsin i Mark Ruffalos buckliga gestalt, Tom Hiddleston gör en ljuvligt superelak Loke och Scarlett Johansson är ingenting annat än helt underbart cool som den handlingskraftiga Dark Window.
I övrigt har superhjältarna (och skurk-Loke) ändå aldrig så mycket att göra att de inte hinner studsa omkring och vara avspända också och det är liksom aldrig någon som manövererar ut någon annan (även om Hulken verkligen röjer på utomordentligt bra) utan samtliga håller sig till det kollektiva uttryckets strategi.
The Avengers ska ha kostat fantasisummor att framställa, men får det redan att rassla ordentligt i biokassorna världen över (maximalt fullsatt på första föreställningen i går även i Luleå) och det är - absolut - en inom sin genre helt fenomentastiskt vidunderlig (och även rolig!) film.
För: just så mycket epik och förkrossande fantasteri än så här - blir det ju väldigt sällan.
Eller hur?