Ett skådespel där publiken får påverka

Tonårsförälder - hur roligt är inte det?
På scenen: Staffan Hammar och Charlotte Lindmark
Vid scenen: Dan Swärdh
Föräldrateater. Teater Scratch. Björkskataskolans matsal, Luleå
Det är en kulen oktoberkväll i Luleå. Ute är det mörkt. Ingen kommer ihåg att ta på sig reflexer och cykellysena fungerar inte. Bakom ett och annat hörn står unga och nybörjarröker. Till årstiden hör också skolk, trimmade mopeder och någon helgkväll emellanåt finns det de som ska letas upp på stan. Det är då föräldrar sätts på prov - i varje generation. Vad och hur ska man göra?
Just den här speciella höstkvällen har dock områdesgruppen på Björkskatan/Porsön tagit till ett lite ovanligt grepp för att möta föräldraroron när de i stället för problemmöte bjuder in, eller ska jag skriva upp, till teater i skolans matsal. På programmet står Teater Scratch som ska framföra ett interaktiv skådespel.
Det är nästan som på den klassiska tittskåpsteatern. Här finns en publik, en scen, två roller, lite rekvisita och en konflikt. Skiljer gör däremot att det också finns en spelledare, Dan Swärdh, och att publiken kan påverka händelseutvecklingen.
Till förutsättningarna hör att varje pjäs förbereds utifrån sammanhanget. I just de här bostadsområdena vill man skapa en lugnare och säkrare atmosfär. Med sitt arbete, där föreställningen bara är en del, hoppas områdesgruppen hoppas kunna inspirera till ett föräldranätverk. Kvällens tablå handlar därför om en man och en kvinna som har barn i samma kompisgäng. Vi kommer in i handlingen när de ska komma överens om tagen då ungdomarna, i det här fallet flickor, nu börjat tänja på banden till föräldrarna.
Vår uppgift blir att hjälpa dem rätt, men för att vi ska våga har spelledaren försäkrat publiken att ingen ska behöva gå upp på scenen. Agerandet sköts helt av skådespelarna Staffan Hammar och Charlotte Lindmark. Poängen är nämligen inte att publiken ska gestalta sina tankar utan se vilka vägar ett samtal kan ta; interaktiv teater med Scratch är ett sätt att träna. Och efter en trevande inledning blir publiken alltmer engagerad, utan risk att dras in i konflikten ventileras egna reflexioner. Det är lätt att tala om "dom" på scenen, till och med skådespelarna kan tala om "dom", och i sitt sinne jämföra med verkligheten där diskussioner måste föras utan vare sig manus eller sufflerad improvisation.
Interaktiv teater är dessutom ett unikt tillfälle att uppleva magin i skådespeleriet som konstart. Begrepp som "i roll" blir mycket tydliga när Hammar och Lindmark växlar mellan föreslagna känslor, och mellan att vara sig själva eller just "i roll". Bara det är värt en hel del.