På disponentens tid
Historikerna Curt Persson och Maja Hagerman i ett samtal om Hjalmar Lundbom, rasbiologi och skallmätningar.
Samtalsledare: Kerstin Wixe
Kontext - litterär scen i Luleå
Kulturens hus, lilla salen, tisdag 21 januari klockan 19
De har båda i sin forskning kommit i kontakt med rasbiologin och rashygien, men det är först på Kontext i Luleå som de möts och vistas i samma rum.
- Jag hittade spår av Maja Hagermans forskning i arkivet, säger Curt Persson vars bok På disponentens tid - Hjalmar Lundboms syn på samer och tornedalingar i stort sett är utsåld och måste tryckas i ny upplaga.
Men när Curt Persson fokuserat på Hjalmar Lundbom hade Maja Hagerman intresserat sig vidare för Herman Lundborg, före detta chef för Rasbiologiska institutet i Uppsala, efter hennes forskning som resulterade i boken Det rena landet - konsten att uppfinna sina förfäder (Norstedts 2006).
- De var goda vänner. Delade socialt nätverk inom vetenskap, industri och finanssektorn. Och Hjalmar Lundbom var mycket betydelsefull för Herman Lundborgs arbete i Lappland där han under 20 års tid genomförde rasbiologiska undersökningar, menar Curt Persson.
En plats i historien
Det var också så de båda historieforskarna kom i kontakt med varandra. För Curt Persson egentligen ett sidospår. Han håller på med en doktorsavhandling i historia som ska bli en biografi över Hjalmar Lundbom.
- Egentligen är Lundboms syn på samer och tornedalingar del av en separat undersökning av nationella minoriteter. Jag valde att koncentrera den berättelsen för sig i boken På disponentens tid.
Syftet har till viss del varit att ge alla samer, tornedalingar eller "norrbottensfinnar" som de benämndes i boken Svenska Folktyper av Herman Lundborg upprättelse. Ett namn, identitet och plats i historien. Många av dem dessutom Curt Perssons släktingar. För att Hjalmar Lundbom delade dåtidens vetenskapliga rasbiologiska förhållningssätt råder ingen tvekan om, menar han. Närmast en kolonial syn på kanske främst samer där Lundbom mycket hårt drev segregationspolitik enligt doktrinen "lapp ska vara lapp".
- Jag är mycket förvånad över hur hårt han drev denna fråga. Hjalmar Lundbom tillhörde landets intellektuella grädda. Hade hög samhällsställning och dessutom rest både i Europa och USA där han hade möjlighet att studera andra samhällssystem. Han besatt en omvärldsanalys få hade på den tiden. Därför menar jag att han hade ett val, både faktiskt och moraliskt i den rasbiologiska frågan. Det fanns exempelvis ingen policy mot att anställa samer i gruvan, men Lundbom var emot att de skulle få arbete. Det fanns troligen en tyst policy. Den förste tornedalingen anställdes 1918, men då som grovarbetare. De finare gruvjobben gick till svenskar.
Rangordning av raser
Allt bottnar i den rasbiologiska doktrinen om skillnaden mellan kort- och långskallar, tron på en rangordning av raser, där långskallarna var lika med högre stående genetiska individer.
- Anders Refzius uppfann mätmetoden och han tillsammans med hans son Gustaf är skallmätarnas mästare. Detta är före nazismen, men det är detta tankegods som blir till politik. Tankegods som hänger kvar, menar Maja Hagerman.
Hon poängterar vikten av att värdera det som kallas vetenskap. En enhällig svensk riksdag röstade fram tillblivelsen av det första rasbiologiska institutet i världen. Författare som Ellen Key och Selma Lagerlöf gav bidrag till den Stora Folktypsutställningen.
- Detta var dåtidens nya vetenskap. Det var "sanning" för den tidens politiker och författare. Och jag kan se att vi har ett lika barnsligt förhållningssätt till vetenskap i dag. Man måste komma ihåg att vetenskap är kunskapsinsamling, en pågående process, där populärvetenskapen bidrar till att förenkla mycket komplicerade sammanhang, menar hon.