Ett ovanligt monument

Ett monument föreställande ett träd - sällan skådat i historien.  - Vi reser ofta monument över människor, men också över djur. Aldrig över växter och träd. Men det här är ett monument över ett litet träd, säger konstnären och landskapsarkitekten Monika Gora, vars verk Silverträdet invigs i dag lördag intill entrén vid Kulturens hus i Luleå.

IDENTIFIKATION. Monika Goras Silverträdet utanför Kulturens hus.

IDENTIFIKATION. Monika Goras Silverträdet utanför Kulturens hus.

Foto: Roland S Lundström

Kultur och Nöje2007-11-24 01:45
Där står det som en välkomsthälsning, men också som en mötesplats där den som vill kan slå sig ner på rotknölen som är uppvärmd under vintertid. Silverträdet är fyra meter högt och gjort av blankpolerat handdrivet rostfritt stål som för tankarna till bilarnas krom. Men också till blanka vattenytor och glänsande istappar. - Egentligen är jag lite förbannad på trafiksituationen utanför huset. I Hans Tirséns skisser fanns en fin lösning, han tänkte sig att gatan utanför skulle stängas av för genomfartstrafik, vilket skulle skapa en stor plats framför huset. Jag tycker man borde ha tagit fasta på det, men det är inget jag kan påverka, säger Monika Gora, luttrad efter många år i arkitektbranschen. - Men om man efter några år väljer att dra om trafiken kan man ju flytta mitt träd. Det har ju inga rötter, så det är enkelt gjort. Monika Gora var en av tre inbjudna konstnärer som valdes ut att tävla om den konstnärliga gestaltningen utomhus i ett samarbete mellan Luleå kommun och Statens konstråd. Trädet som symbol
- Inför tävlingen gjorde vi ett besök i Luleå och gick omkring i huset som just börjat byggas. Hans Tirsén använder mycket trä i huset och jag började associera till all skog som finns i Norrbotten, till gruvorna och stålindustrin. Men också till trädet som symbol och identifikation - ett träd är lätt för oss människor att identifiera oss med, vi ser dem överallt och vi har nästan samma livslängd. Att hon en gång utbildade sig till landskapsarkitekt ser hon som en sorts kompromiss - intresserad som hon är av biologi, natur, växter och människor. Konsten har alltid funnits där och hon har aldrig övergivit tron på att kunna fortsätta en skapande verksamhet inom landskapsarkitekturen. Sedan många år driver hon sin egen byrå, Goras art&landscape i Malmö, med en anställd. - Men det paradoxala är att i takt med att det blir allt fler konstprojekt för mig, kommer jag kanske inte längre att ha råd med anställda, säger Monika Gora. Fastän hon ofta i båda sina roller arbetar med att gestalta utomhusmiljöer är skillnaden stor mellan konstprojekt och arkitektprojekt. -Som konstnär arbetar man som entreprenör. Man får en skiss godkänd och sedan en summa pengar att genomföra arbetet med. Som landskapsarkitekt har man en tryggad inkomst genom att man jobbar som konsult och får betalning per nedlagd arbetstimme. Som konstnär gör man sitt och kan vara kompromisslös på ett helt annat sätt än när man arbetar som konsult, där det är svårare att försvara sina idéer, man möter olika åsikter och dessutom en ekonomisk verklighet som man måste ta hänsyn till. En röd tråd
Nyligen avslutade Monika Gora en utställning på Skissernas museum i Lund, där hon ställde ut tillsammans med konstnären Gunilla Bandolin, professor på Konstfack i Stockholm. De har arbetat tillsammans i omgångar sedan början av 1990-talet med engagemanget i offentligheten som en röd tråd. Under diskussionerna om Öresundsbron visualiserade de platsen för den kommande, och mycket omdiskuterade, broförbindelsen med verket x-x, genom att sätta ut stora bojar i vattnet på båda sidorna om Öresund. Uppmärksammade har de också blivit för sina arbeten kring sopor - både med den arkeologiska utgrävningen på Tvetippen i Södertälje som resulterade i Riksutställningars Sopmuseum, som turnerade i Sverige 1995, och med Vår tids kökkenmödding, ett vackert litet hus fyllt med sopor i Falkenberg 1997. Den "skulpturen" brändes ner efter att ortsborna ilsknat till ordentligt. - På Skissernas museum visade vi de gemensamma verk vi skapat genom åren i form av bilder, filmer och texter. Men vi gjorde också ett nytt verk i form av en vit avskalad våning där allt bråte, allt som man en gång köpt som förr eller senare blir sopor, fick samlas utanför, säger Monika Gora. Under Kulturhuvudstadsåret installerade hon jätteballongen Ljusdroppen, en 25 meter lång och 12 meter hög uppblåst ljussatt tygballong framför Riksdagshuset i Stockholm. Ett frö till det som senare blev hennes kritikerrosade glasbubbla i Västra hamnen i Malmö. - Glasbubblan står där permanent. Det är nästan som ett orangeri, med medelhavsklimat och palmer.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!