Ett ömsint vårdande av minnen

Ett år som fått ge namn åt en hel generation var naturligtvis inte vilket år som helst. 1968 tågade Olof Palme som utrikesminister tillsammans med Nordvietnams ambassadör i täten för ett demonstrationståg genom Stockholm och krävde ett stopp för USA:s krig i Vietnam. I Prag kom en vår där ryska stridsvagnar hotfullt rullade längs gatorna, tidningarna rapporterade om byn med det vackra namnet Song My som därefter aldrig skulle glömmas. Martin Luther King och Robert Kennedy mördades, John Carlos och Tommie Smith höjde sina svarta nävar på prispallen i Mexico-OS och TV visade bilder av svältande barn i Biafra.
Men bakom alla stormiga rubriker, alla studentdemonstrationer, massakrer, mord, svält och motstånd pågick också ett annat liv. Några var barn det året, Peo Rask var en av dem.
I boken Nya färger: en resa 1968 berättar han om sommaren 1968. Det skulle komma att bli en bra sommar. Lillbrorsan Per Olov Jonas Rask, Pelle kallad, åkte med mamma, pappa och brorsan över till England där syrran som just fått en liten bebis bodde.
Med sig på resan hade han en kamera, en Kodac Instamatic, lätt att sköta, bara att sikta och trycka av. De framkallade bilderna blev kvadratiska med färger som mattades med åren. Sivar Ahlruds Tvillingdeckarna med sitt typiska omslag fick bli reselitteratur.
Nästan som ett privat fotoalbum, men ändå inte. Nostalgi för medelålders, men ändå inte. Peo Rasks bok sträcker sig med sina korta kommenterande texter till de fyrkantiga bleka bilderna längre. Självklart till det privata minnet, litteratur fungerar ofta så, men också till tiden som sådan. Hur såg livet ut där i slutet av 60-talet, betraktat med ett barns ögon?
En ganska vanlig familj: mamma, pappa, tre barn. Ett relativt välstånd uttryckt i möjligheter till utlandsresa och fin bil. I kanten till globaliseringen - i de engelska kompisarnas TV-apparater kan man zappa mellan två kanaler och ska man hålla kontakt över länderna skriver man brev och använder tunna genomskinliga kuvert.
Dessutom - det finns en omsorg kring dessa minnen hos den vuxne man som skriver som skapar luft i berättelsen. Ett utrymme mellan raderna där kanske den verkliga berättelsen pågår, vilken den än är. Kanske finns där en hemlighet, kanske inte, men där finns erfarenheter av liv som färgar av sig i berättelsens ton, skapar en klangbotten, något för minnet att förhålla sig till.
En mycket fin bok - ömsint, rolig och poetisk i all sin självklara enkelhet.