Ett musikaliskt världsmöte på länsturné

I salongen sitter skolelever i spridda åldrar som nyligen anlänt till Sverige från Etiopien, Somalia, Burma, Thailand, Irak, Kongo - listan kan säkert göras längre. - Världen är vacker, att resa öppnar våra sinnen, säger Pajala Tatawins Amina Annabi som hälsar den unga publiken välkommen på många språk och slår an en ton som får taket att lyfta redan tio minuter över tio en vanlig vardagsförmiddag i november. Själv står hon där barfota som en lysande mittpunkt i ett smått osannolikt band som inte bara blandar talade och musikaliska språk från många länder utan som också har förmågan att hålla ihop, trots de långa avstånden. Nu har de en dryg vecka tillsammans, Pajala Tatawin, som är ute på skolturné i Norrbotten och på vägen också kör kvällskonserter i Pajala, Gällivare, Luleå och Haparanda. Träffades i Kiruna
För tre år sedan stötte Amina Annabi, på privat besök i Kiruna, ihop med Erling Fredriksson efter en spelning på Rallarfesten. Han som stått på scenen var trött, men de tog sig ändå en pratstund. Med sig hem till Tärendö fick Erling Fredriksson en cd med hennes musik. Därhemma fick han klart för sig vem han mött. Hans fru har marockanska rötter och stort intresse för världsmusik. För henne var Amina Annabi ett välkänt namn och i Tärendö fanns redan flera inspelningar sedan tidigare. Så småningom träffades de igen och bestämde sig för att utöka bandet med dragspelaren Janne Johansson, en av Erling Fredrikssons spelkompisar i Jord, gitarristen Alexander Lindgren och multimusikern Lars Paulin. - Jag blev nästan gråtfärdig där på scenen när vi började spela Love song, som föddes när vi träffades för första gången i Tärendö. Det känns som ett mirakel att plötsligt stå här igen och spela tillsammans med dessa fantastiska människor, säger Erling Fredriksson. Improviserar tillsammans
För självklart är det inte enkelt. Med medlemmarna spridda inte bara över Norrbotten utan ända ner till Paris, där Amina Annabi bor när hon inte turnerar över världen, är det naturligtvis svårt att få tid och träffas för att skapa musik tillsammans. Särskilt som de väljer att improvisera fram sin musik tillsammans. - Vi har lätt att föda material, två tredjedelar av vår repertoar har vi improviserat fram. Sen går vi också vidare med musik som vi använt oss av i andra sammanhang och skapar nya former, säger Erling Fredriksson, som ofta frågat sig varifrån musiken och orden kommer när han är tillsammans med Pajala Tatawin. - Ibland är det helt otroligt. Amina sjunger något och ber mig lägga in en text på meänkieli. Där i stunden när vi står och spelar har jag ingen aning om vad som ska komma, men det kommer alltid något och ofta stämmer det så väl ihop med hennes textrader. Det är sällan jag gått in och ändrat efteråt. Världsmusiker
Samma lycka kring det gemensamma musikskapandet uttrycker Amina Annabi, som anlänt till Norrbotten från Qatar där hon spelat på en vacker teater tillsammans med sitt fransk-arabiska band. Nyligen hade hon en roll i en operauppsättning på Burgtheater i Wien och genom åren har det blivit flera filmroller. Själv kallar hon sig världsmusiker och skådespelare och bland hennes meriter finns en andraplacering i Eurovision Song Contest 1991 där hon slutade på en andraplats efter Carola Häggkvist. Låten, Le dernier qui a parlé, remixades senare och blev en framgång. - Det är viktigt att vi blandar kulturer, särskilt i dag när till och med ni har fått in rasister i ert parlament, säger Amina Annabi. Många influemser
- Musik handlar om tolerans, om att lära sig varandras regler. Om vi inte respekterar varandra blir det kakofoni i musiken, så musiken lär oss ett förhållningssätt. I dag är blandningen det normala och när det gäller vår musik består den av många influenser och språk - afrikanska, hindi, arabiska och meänkieli. Det passar så otroligt bra ihop, samtidigt som det också skiljer sig mycket åt. Förutom det självklara i att hon blir glad av att träffa sina medmusiker i Pajala Tatawin - i Tunisien står "Tatawin" för "världens ände" - handlar samarbetet också om något mer. - Rent musikaliskt har vi något bra på gång tillsammans och det är väl ungefär som att föda ett barn, man vill se det växa upp, säger Amina Annabi. Samma inställning har Erling Fredriksson. - För mig är det här ett musikaliskt lyft. Innan den här turnén är över har vi repeterat in en massa nya låtar och vi har verkligen material att ta av. Nästa år blir det en platta. Självklart kan man bli lat och ge upp, det är inte enkelt att vara producent för ett gäng som vårt med alla avstånd och alla kostnader som är förenade med det. Men så länge det låter så bra måste vi ju bara fortsätta.

Ett musikaliskt världsmöte på länsturné

Vissa har rest längre än andra. På Kulturens hus scen står ett gäng musiker som färdats från Juhonpieti, Tärendö, Påläng, Lulsundet och Qatar för att spela tillsammans denna tidiga förmiddag.