Ett måleri som stillar själen

Det var många som förvånades när konstnären Karin EE von Törne Haern ställde ut på Konsthallen i Luleå för ett par år sedan. Inte bara för att hennes namn var nytt, måleriet hade också funnit ett annat spår. Det var väl bara signaturen på tavelkanterna som var densamma - KEE.- Mitt förra efternamn, Larsson, bar jag efter min före detta man. När min syster skulle byta namn kom vi överens om att ta mammas von Törne och pappas Haern. Plötsligt var det många som kom ihåg mig igen, säger Karin EE von Törne Haern.Hon växte upp i Luleå, men drog söderut redan under gymnasieåren. Under många år bodde hon i Uppsala där hon hade egen ateljé, men också arbetade som illustratör och grafisk designer. Tillbaka i Luleå fortsatte hon sin bana som akvarellist, men lärde sig också att göra emaljer vilket bland annat resulterade i Muraren och haren - ett längre utställningsprojekt som hon utförde tillsammans med maken Bertil Sundstedt.- Den utställningen visade vi i olika varianter, inte bara i Norrbotten, utan också runt omkring i Sverige. Det var Bertil som lärde mig göra emaljer och redan från början kom den där harformen som sedan följde mig länge. Det är ofta så tycker jag. Man hittar ett spår och följer det tills källan sinar. Då dyker det upp något annat, säger Karin EE von Törne Haern.Galleri Skåda
Efter drygt två år på Skådebanan där hon bland annat blåste liv i galleri Skåda och tog initiativ till Kulturnatten i Luleå längtade hon efter långsamheten och att få stilla sin själ. Inspirerad av konstresor i Italien hittade hon fram till den teknik hon just nu använder sig av.- Gråmåleri, grisaille på franska, en vansinnigt långsam metod där jag använder jättemycket vatten, tunna tunna lasyrer och hårtork. Den behövs för att färgen ska torka snabbt, annars skulle det ta evigheter. Jag bygger upp bilderna genom att grunda med olika toner, varje motiv innehåller 30 skikt eller mer, det är en process som är väldigt kontemplativ. Utställningen på Konsthallen kallade hon Alma Calma, ett uttryck för stillhet och reflektion. När hon nu ställer ut på Lindbergs galleri i Luleå gör hon det under den samlande titeln Olika världar.- Jag har svårt för upprepning och mina bilder tar ofta sina egna vägar. När jag målar är det som om jag kopplar upp mig, blir mottaglig för intryck, där det ena penseldraget ger det andra. Jag har naturligtvis en idé när jag sätter igång, men det slutar ofta i något helt annat. Mina bilder får gärna själva berätta sin historia, säger Karin EE von Törne Haern och plockar runt bland sina målningar i ateljén.Farkost ur drömmen
Allra först kom en farkost, som delvis hämtats ur en dröm. En ensam form mot svart bakgrund.- Den kan vara både framtid och historia, en symbol både för gammalt och nytt, de här farkosterna har jag ofta förlorat mig i. Vet inte riktigt vilket material de är gjorda av, kan vara skinn men lika gärna tyg. Hon gillar att leka med perspektiv och att lura ögat, bygger gärna stilleben på kontraster och motsättningar och på senare tid har hon också börjat måla människor. Människor som kommunicerar, ibland på två olika bilder. Dessutom låter hon motiven fortsätta ut på dukarnas breda kanter.- Dessutom har jag upptäckt hur roligt det är att måla tyger, säger Karin EE von Törne Haern som inte tycker att hennes motiv styrs av det faktum att hon använder sig av en flera hundra år gammal målerimetod.- Jag målar det jag har omkring mig, köper rekvisita ibland eller lånar av andra. Om man försöker vara trendig befinner man sig alltid ett steg efter, själv har jag inget emot att ligga 300 år efter.