Ett lugnt samtal kring årets hetaste konstdebatt
Nej, någon stor drabbning blev det inte när Bok och Bild kallade till debatt under rubriken Varför väcker samtidskonsten aggressioner?
BÄLTADES. Anna Odell visar hur hon spändes fast i bälte på S:t Görans sjukhus efter att hon fingerat en psykos. Foto: Linda Wikström
Foto: LINDA WIKSTRÖM
Anna Odell vill inte jämföra sitt konstnärliga verk med journalistikens wallraffande. Visserligen tycker hon att man på sätt och vis kan se hennes verk som en granskning av psykiatrins slutna rum, men medan en journalistisk granskning kräver fakta i form av siffror och jämförelser, har hon bara utgått från sina egna erfarenheter och koncentrerat sig på relationer och försökt att belysa makt ur olika vinklar. En av de frågor hon ställt sig under arbetet - förberedelsetiden var över två år och består bland annat av många intervjuer med människor i olika berörda yrkesgrupper - var om hon som tidigare patient skulle kunna bli fri från sin tidigare roll. - Jag har inte haft något tydligt mål, verket har utvecklats genom olika val jag gjort under resans gång och jag tycker mig också lämna öppet för olika tolkningar, sade Anna Odell. Svårbedömt
När vi står inför något nytt kulturellt fenomen som överskrider tidigare kända gränser ligger det i sakens natur att det hela blir svårbedömt påpekade konstvetaren Anders Marner. - Ta Charlie Parker som exempel. Han anses som en av de stora jazzgenierna i dag, men när han debuterade fick han svala reaktioner i tidningar som Downbeat, för man visste inte vad man stod inför då, sade Anders Marner. Han förde också in politiken i diskussionen. - De konservativa och nyliberala har en agenda. Johan Lundberg på tidningen Axess driver frågan om att konsthögskolorna ska börja måla föreställande, Göran Hägglund talar om konst som folk förstår och överläkaren David Eberhard är inte bara överläkare på S:t Görans sjukhus (det var han som lämnade in polisanmälan efter fem dagar, red:s anm.), han är också nyliberal debattör. Och folkpartisten Mattias Sundin samlar in namn för att lägga ner Konstfack på sin blogg. Att luras
Som helhet verkade podiet överens om det etiska problemet i att luras. Även Anna Odell, som tycker att det var bra med en rättegång så till vida att mycket av det hon anklagades för i media direkt efter den fingerade psykosen då rättades till. - Jag hade inte sparkats och bitits, när det kom till kritan påstod ingen det. Men en del av upprördheten tror jag har att göra med att jag faktiskt berättade redan dagen efter att jag hade lurats. Att rättegången bevisade att överläkaren hade ljugit om att jag bitits och sparkats följde inga journalister upp. Hade det kommit fram att jag ljugit om några sakförhållanden är jag helt säker på att jag hade fått många frågor om det, sade Anna Odell. Kritisk
Mest kritisk till Anna Odells konstverk var konstkritikern Bertil Sundstedt som anser att hon slår in öppna dörrar. - Valet att jobba med konst kring en fråga tycker jag ska utgå från att det är det ultimata mediet för just den specifika saken. Ditt verk tycker inte jag ger mig någon upplevelse kring missförhållandena inom psykvården så för mig är inte detta intressant konst. För mig ska konst vara något som hänför mig, sade Bertil Sundstedt. - Jag tror att Anna Odell vunnit mediedebatten. Sedan hennes verk börjat visas offentligt har det kommit flera insiktsfulla artiklar om psykvården och Dagens nyheter har ändrat sin vinjett från "Konstfacksskandalen" till "Debatten om Konstfack" när man skriver. Kanske måste man ändå se Anna Odells verk i relation till att journalistiken i allt större utsträckning sviker sitt granskande uppdrag. Det kanske är där som konsten kan kliva in, sade Anders Marner.
Så jobbar vi med nyheter