Snart skulle ynglingen ta sig efternamnet Laxness och författarambitionerna leda hela vägen fram till ett Nobelpris i litteratur 1955.
När Laxness lämnade Reykjaviks hamn den där junidagen 1919 kunde han vända sig om och se tillbaka på en by med några hundra invånare, en dansk koloni med stor fattigdom och utan marknad för böcker. Ändå var han fast bestämd att bli en stor författare som skulle föra ut sina berättelser till världen.
Inte minst skulle han komma att beskriva isoleringen och armodet i Nordens minsta land som under hans 96-åriga levnad blir självständigt, fördubblar sin befolkning och moderniseras i rasande takt. Som viktiga led i nationsbyggandet efter självständigheten 1944 skapas också en rad kulturinstitutioner och högre utbildningar.
– Laxness betydelse kan inte överskattas, säger Halldór Gudmundsson, som 2004 gav ut en mastodontbiografi om den isländska nationalpoeten.
Skrev om krisen
Bara några dagar efter att biografin, som översattes till flera språk, presenterades på Bokmässan i Göteborg briserade den isländska finansbomben och Halldór Gudmundsson gjorde sitt bästa för att försöka undvika att svara på alla frågor omvärlden ställde om vad den store skalden skulle ha sagt om han levt.
Senare gick han själv och skrev en bok om den finansiella krisen på uppdrag av sitt tyska förlag. Boken kom ut redan sommaren 2009 och innehöll bland annat intervjuer med människor som drabbats. När finanskrisen nått Tyskland och Europa några år senare omnämndes boken med den titeln Wir sind alle Isländer (Vi är alla islänningar) som profetisk.
– Ren tur, säger Halldór Gudmundsson, ödmjukt i sitt tjänsterum med en vidunderlig utsikt över hav och berg.
Höga tankar
Sedan några år tillbaka är nämligen Halldór Gudmundsson chef för Harpa, det storslagna konserthuset intill Reykjaviks hamn.
En av alla dem jag talar med i Reykjavik säger att huset i sig är en påminnelse om de höga tankar islänningarna hade om sig själva under de där första åren på 2000-talet när allt tycktes möjligt. Designat och ritat av konstnären Olafur Eliasson i samarbete med arkitekten Henning Larsen, ett gigantiskt glashus, fascinerande till både form och innehåll. Den största konsertsalen rymmer en publik på 1.800, en knippe andra upp till 750, dessutom gott om mötesrum, utställningshallar, café och restaurang. Allt omslutet av glas som får trappor att sväva tyngdlöst i luften under takhöjder som mäter upp till 43 meter.
Vore det inte för Islands unika möjligheter till billig värme- och elförsörjning skulle huset vara omöjligt att värma upp. Men elkostnader är inget man räknar med i ett land som bokstavligen kan hämta kraften direkt ur jordens innandöme.
Privat initiativ
Harpa började byggas 2006 på initiativ av Björgolfur Gudmundsson, före krisen Islands näst rikaste finansman. Vid kraschen stod bygget halvfärdigt och frågan ställdes på sin spets: Avbryta och därmed skapa en ständig påminnelse om övermodet och den efterföljande krisen eller bygga klart och förhoppningsvis skapa ett monument för framtidstro?
Med gemensamma krafter valde staten och Reykjaviks kommun det sistnämnda, ett mycket kontroversiellt beslut 2009. Bygget kostade 1,6 miljarder svenska kronor.
Tre år efter invigningen kan Halldór Gudmundsson konstatera att det åtminstone inte är något fel på besökssiffrorna. Förra året kom 1,3 miljoner besökare, varav 300.000 valde att köpa biljetter till någon av konserterna. Numera har turismen passerat fisket som den största näringen på Island och redan i år väntas antalet utländska gäster överstiga en miljon. Där är Harpa ett självklart utflyktsmål, liksom alla de internationella konferenser som arrangeras regelbundet i huset.
– Harpa är ditt hus, så lyder vår slogan. Och med tanke på att islänningarna kommer att få betala av huset ända fram till 2045 så kan vi inte vara elitistiska. Det är väldigt höga hyror i den största salen, men i de andra försöker vi vara så skäliga som vi har råd med. Någon klubbscen kommer vi aldrig att bli, men genom att vi samarbetar med flera festivaler, når vi också en del av de yngre banden. Så vi lär känna många, säger Halldór Gudmundsson.
Driver rättssak
Just nu driver han och Harpas styrelse rättssak mot sina egna ägare i domstol. Anledningen är att Harpa beskattas med utgångspunkt i byggkostnaderna och inte, som är fallet för många kommersiella företag, med utgångspunkt i intäkterna.
– Varannan krona vi tjänar går till skatt, vilket är 3 – 4 gånger mer än vad kommersiella aktörer behöver betala. Tanken är att vi ska vara självförsörjande, men skattesystemet gör ju att pengarna bara går runt, Reykjavik stad betalar väldigt lite i nettokostnader för Harpa. Vi tycker att det här är orättvist och driver därför rättssak mot våra egna ägare, byn och staten. Men med deras goda minne.