Videon är inte längre tillgänglig
"Medvetandet avspeglar sig i ordet, så som solen i en vattendroppe.
Ordet förhåller sig till medvetandet som den lilla världen till den stora, som en levande cell till organismen och som atomen till kosmos. Så är det också medvetandets lilla värld.
Det meningsfulla ordet är det mänskliga medvetandets mikrokosmos"
Med detta citat inleder Bo Renberg sin bok Hellen Kellers värld. För det var hans fascination för språk, tankar och språkutveckling som fick honom att återupptäcka och sedan gräva djupt i Helen Kellers liv. Ett livsöde långt mer innehållsrikt än han tidigare varit medveten om.
Bo Renberg har sedan mitten av 1990-talet varit verksam vid Institutionen för språk och kultur vid Luleå tekniska universitet där han bland annat undervisat i muntlig och skriftlig kommunikation.
- Jag har länge intresserat mig för tänkandet. Vad händer när tankar blir ord? När förstår barn meningen bakom ordet?
Ett intresse som fått honom att studera den ryske språkpsykologen Lev Vygotskij.
- Hans tes om barns språkutveckling är att de först lär sig ord och att de med hjälp av orden lär sig begrepp, mening och hur saker hänger ihop. Barn kan tala om saker de inte förstår. De provar sig fram och det kan dröja ganska länge innan de har ett orsakssammanhang. Ord kommer alltså före tanke. En annan tes är lärarens avgörande betydelse för att ett barns medvetande och tankevärld ska utvecklas och vidgas.
Och det var också när han läste Tänkande och språk av Lev Vygotskij som Bo Renberg i en hänvisning hittade referenser till Helen Keller i samband med en analys av hur barn lär sig att förstå språkets symboliska funktion.
- När jag läste Lev kom jag ihåg filmen från 1960-talet om miraklet Helen Keller. Barn lär sig talspråket först. Helen Keller, som var dövblind, lärde sig två språk samtidigt. Hon knäckte både tal- och skriftspråket vid sju års ålder.
Via kroppsspråk
Biofilmen som också heter Miraklet berättar hur Helen Keller vid ett och ett halvt års ålder drabbades av en sjukdom som gör henne blind och döv, vilket gör att hon förlorar kontakten med omvärlden. Filmens fokus ligger på två avgörande händelser i hennes liv. Då har Helen Keller blivit sju år gammal och kommunicerar via kroppsspråk, likt ett djur. Den första händelsen är att hon får en egen lärarinna, Anne Sullivan. Genom att teckna bokstäver och ord i Helens hand lyckas hon till slut få den dövblinda att förstå språkets grundläggande funktion. Och det är vid vattenpumpen på gården som detta språkliga genombrott sker. Ann Sullivan pumpar vatten över flickans hand, samtidigt som hon tecknar ordet vatten i den andra.
- Då knäcker Helen Keller koden. Då förstår hon och en snabb språkutveckling tar sin början, säger Bo Renberg.
Han medger att det var intresset för vilken betydelse sinnesintryck och språket har för de föreställningar människor skapar om världen och sig själva, som ledde honom till Helen Keller.
- Sedan upptäckte jag så mycket om hennes livsöde jag inte hade en aning om. Jag mindes henne främst som en propagandamaskin under Kalla kriget och ett språkrör för funktionshindrade i världen. Men mina efterforskningar bjöd på en hel del överraskningar.
Full av motsägelser
Bo Renberg fann i stället en mycket mångfacetterad person och en personlighet full av motsägelser. Ett liv fyllt av paradoxer.
- Att hon, som var uppväxt i den djupaste Södern på en gård där fadern höll slavar, blev radikal feminist och revolutionär marxist är i sig en motsättning. Hon var dessutom djupt religiös och swedenborgare samtidigt som hon var darwinist. Hon var nära vän med författaren Mark Twain och uppfinnaren Alexander Graham Bell, besökte alla presidenter, turnerade som vaudevilleartist ... Och förutom att hon blir en framgångsrik författare lär hon sig att tala, vilket leder till föreläsningar i över 30 länder på fem kontinenter i fem årtionden.
- Samtidigt levde hon hela livet tillsammans med sin lärare. Ett mycket speciellt förhållande. Alla ville henne väl, vilket genererade en hel del motsättningar för människorna runt henne. Och framför allt fick hon hela tiden världen och dess händelser återberättade genom ett filter. Hon är aldrig delaktig i vardagslivets småaktigheter och hennes världsbild är tämligen svart och vit.
Bo Renberg tecknar med andra ord en bild av inte bara ett liv, utan två liv. För utan språkbegåvningen och det "pedagogiska geniet" Anne Sullivan hade han kanske aldrig skrivit boken Helen Kellers värld.
- Det finns en överenskommelse om Anne Sullivans stora betydelse. Många menade att det var två som tog examen när Helen Keller, som den första dövblinda, tog sin akademiska examen. Och språket lärde hon sig via Sullivan.
Så är vi tillbaka till språket och dess betydelse för våra tankar, sinnesförnimmelser och vår fantasi.
- Helen Keller fick en del kritik för sitt visuella språk eftersom hon egentligen aldrig sett eller hört, men kanske är det så att det är språket som sätter igång vår fantasi. Vem kan med säkerhet säga att hennes upplevelser inte är lika "sanna" och starka som en seende person och att hon beskriver dem med "rätt" ord, menar Bo Renberg.