Jag har aldrig i mitt liv varit på en spelning som genererat mer samtalsämnen med kompisarna efteråt som The Embassy på arrangemanget Populärkultur i fredags. Älska eller hata. Precis som den röda tråden i min intervju/artikel med duon var i lördagstidningen. Det finns framför allt tre saker som gör giget till nåt av det sämsta jag sett. <BR>1. Att Torbjörn Håkansson (klaviatur i bandet) gick på linjen att koppla in sin mobil i ljudanläggningen och låta duon köra singback till det. Alla förstår ju att ljudet blir askass. Att vara indie är charmigt men att förstöra sin konst för att vara just indie är bara dumt. När jag träffade bandet på deras hotell timmarna före giget berättade Torbjörn om sin plan. I teorin tyckte jag det lät askul. I praktiken blev det lite småkul i en låt, sen totalt meningslöst. <BR>2. Att dyka upp så påtagligt berusad till sin egen spelning att man knappt kan stå upp - än mindre kan prestera nåt som är värt att titta på - är också att inte respektera sina fans som betalat 120 kronor för att komma och titta. Visst, man fick ett band till också den kvällen och en slags klubbkväll, men The Embassy var samtidigt dragplåstret. <BR>3. Jag gillar The Embassys musik väldigt mycket. De gör något av den mest spontana, glada och samtidigt vackert vemodiga popmusiken i det här landet. Därför tycker jag inte om att se den här sidan av duon. När de är pinsamma, dåliga, osympatiska och framför allt jobbigt nervösa och otrygga av att behöva stå på scen. Helt klart tycker duon det är asjobbigt att spela live. Så då kan man ju tänka sig att de gör det för pengarna, och det mina vänner - är allt annat än indie. I så fall blir det ju också kul att Embassy - som verkligen blivit symbolen för anti-rockkulturen nu själva står på scen och kör en av de mest klassiska rockposerna du kan tänka dig. Ni vet den när man svingar gitarren som Kee Marcello. Skillnaden här är bara att Fredrik Lindson håller på att trilla av scenen när han gör det. <BR>Men sen var det även två saker jag tyckte var underhållande med spelningen. <BR>1. Det var väldigt speciellt och hysteriskt förvirrande kul-skämmigt de första låtarna. När de liksom ramlar in och ser ungefär lika scenvana ut som en annan gjorde på roligatimmen under mellanstadiet. Jo, så låg nivå höll faktiskt deras scenframträdande och believe me, fler än en i publiken skrattade åt dem, inte med dem. Det var kul. <BR>2. Spelningen gav två riktigt bra diskussioner med två olika kompisar. Vi pratade om Embassy, popkultur, indie, hiphop, fylla, livegig och svensk musik och det gjorde i alla fall för mig det rätt värt. <BR>Men som recensent av en konsert betraktat kan det här inte bedömas som annat än ett riktigt lågvattenmärke. Jag ska definitivt hålla mig till att titta på bilder i skivkonvolutet och spela deras musik i min ipod från och med nu.
