Ett kulturcentrum som vill mycket

Silvermuseet i Arjeplog ligger vid Hornavans strand, i slutet av samhället om man så vill. På andra sidan sjön ligger campingen och sedan öppnar sig fjällvärlden. Vi har kommit till ett de tusen sjöarnas land. Eller åtminstone så är de riktigt många.Vi har också kommit till Västerbotten. A-kommunerna Arjeplog och
Arvidsjaur är liksom ett bortglömt hörn i Norrbotten men en helt påtaglig del i grannlänet. Särskilt den norra delen eftersom många från Skellefteåområdet har släkt i fjällkommunerna. Piteåborgarna var nämligen inte så pigga på att kolonisera sin lappmark, och Skellefteå som också rent administrativt då hörde till Piteå tog tag i saken. De byggde i Arvidsjaur. Redan i slutet av 1600-talet hade lappmarksplakat som drog upp reglerna för nybyggen inrättats. Med en bofast befolkning vill kungamakten säkra statens gränser.I Arjeplog är historien annorlunda. Där, berättas det på museet, var det
i stället en inre kolonisation som startade nybruken i början av 1700-talet. Av de första jordbruken i Arjeplog drevs därför de flesta av samer. Tidigare hade hela marken i området disponerats fritt av dem som levde här. Förutom jakt och fiske bedrevs här sedan 1600-talet renskötsel av en mer intensiv
karaktär med kortare flyttsträckor. Så småningom spred sig dock invandringen till Arvidsjaur norrut. Skellefteåbor och Piteåbor mutade in mark och bosatte sig.På Silvermuseet finns rester från denna epok samlade. Nybyggarnas verktyg och vardag har istället för att kastas bort när man tog emot den
moderna tiden bevarats. Bakom insatsen står doktorn som kom till Arjeplog 1922, Einar Wallquist. Han tog emot hött som bött och fick så småningom eller 40 år senare tillgång till huset museet är inrymt i.Gamla nomadskolan
Lokalerna i sig har en egen historia. Det är den gamla nomadskolan som byggts om till museum. Dit tvingades samer att skicka sina barn under terminerna. Där bodde de och undervisades i svenska. Men läroplanen följde inte folkskolans. Först 1962 fick samiska barn rätt till samma undervisning som andra. Om den epoken i husets historia berättas nu inte särskilt mycket. Kanske är det som en kollega på tidningen sa: För den är man hemmablind i Arjeplog. Kanske har det varit för tidigt att ta itu med den.Här finns dock möjligheten, för
museet har fortsatt på Wallquists linje att ta till vara allt. Förutom nybyggarnas och småbrukarnas historia på husets våningar ovan jord och dess samiska motsvarighet i källarplanet, finns här därför en naturvetenskaplig del med fjällvärldens djur och områdets geologi. Här nere vindlar gångarna sig och jag förstår inte var alla rummen kommer ifrån. De passar liksom inte ihop med huset jag gick in i. Väl ute igen ser man hur källaren får spränga sig vidare in i en närbelägen kulle. Silvret
Huvudnumret är dock givetvis silvret. Museet har tillsammans med många andra föremål landets största samling av silverkragar, det plagg i den samiska dräkten som pryddes med silverspännen och smycken. I Arjeplog skedde också den famösa brytningen av Nasafjälls silvermalm under 1600-talet omkring vilken ännu en utställning ska byggas. För några år sedan gjordes dessutom några av de äldsta arkeologiska fynden i länet just i Arjeplog, och museet har även en mindre arkeologisk del. I samband med denna äldre historia visas en samisk trumma. Den är äkta, inte en replik, och därför ett unikt föremål. De samiska trummorna brändes i stora antal under 1600-talet och av de 70 som bevarats finns de flesta på Nordiska museet i Stockholm. Spår kallas utställningen.På andra sidan vägen finns doktor Wallquists bostad. För den unga Arjeplogaren Tom Söderberg är det tredje gången han lotsar gäster runt när vi som enda besökare går en av dagens turer. Det går fint för guiden och man måste förundras över mannen som slog sig ned här. Kristallkrona
Visserligen behövdes säkerligen en doktor, och en som inte räddes att ge sig ut på skidor, en som var nyfiken på sättet som levdes. Å andra sidan var den som kom en del av svenskt borgerskap. Till Arjeplog förde han vanor och manér som känns lite ihoptryckta i rummen. Till exempel en kristallkrona som nästan tar i matsalsbordet. Kanske var det friheten han fann, i huset har Wallquist gjort som han velat. Egna möbler blandas med arvegods från barndomshemmet i Dalsland, och hans målningar delar väggar med bilder av Nils Dardel. En av flera vänner med någon slags position i det offentliga Sverige.För Arjeplog i dag är Einar Wallquists betydelse fortfarande påtaglig, och en pampig byst är placerad utanför museet. Det andra brände som "skrote", skräp eller skrot på skriven svenska, sparade han och grundade ett
museum som idag är ett kulturcentrum. Tillsammans med kyrkan, som ligger granne längre ut på udden, är det här Arjeplogarna kan hitta det mesta som vi 2007 sorterar i kulturpåsen.