Ett krig i folkets minne bevarat

Någon har hittat rysspengar, andra minns en grav. Ännu i en barndom på 1960-talet talade vuxna om detta. Det var 200 år sedan ryssarnas armé drog längs Västerbottenskusten, det som nu är delat i Norrbotten och Västerbotten, men minnet efter det sista kriget på svensk mark lever starkt i landskapet. Och uppmärksammas särskilt av nationerna Sverige och Finland under rubriken Märkesåret 1809. - Vi brukar kort och gott säga att vi förlorade Finland, inleder författaren men också den tidigare landsantikvarien och chefen för Norrbottens museum, Kjell Lundholm sin vandrande föreläsning i Gammelstad en het högsommareftermiddag. - Krigsutbrottet 1808 var början på något nytt för Finlands del, fortsätter han.Sedan gör vi alla som följer honom en djupdykning 200 år tillbaka i tiden. Kjell Lundholms föreläsning omfattar både beskrivningar om dagligt liv, husens konstruktioner, landhöjningens påverkan för landskapet, och hur kriget påverkade människor som bodde i det tidiga 1800-talets bonde- och kyrkstad.- Ryssgraven här i Gammelstad innehåller bara svenskar, berättar han. Det är mellansvenska soldater, troligen från Västmanland.Få dog nämligen i krig dåförtiden, utan det var fältsjukan som tog soldaterna. Och, berättar Ann-Louise Lång antikvarie på Friluftsmuseet Hägnan, de söderifrån skickades inte hem under krigets vinteruppehåll som man kunde göra med soldater från Västerbotten utan bodde trångt och åt dåligt i lägren.Stora skillnader
Det var också stor skillnad mellan soldaternas villkor i de båda arméerna som möttes i striden runt Bottenviken. De svenska soldaterna som ingick i den svenskfinska armén var indelta. Bönderna i ett rote höll med torp, jord och ett arvode. På så sätt hade man löst problemet med soldaternas försörjning i fredstid. I fält försågs soldaterna med mat och förnödenheter av staten. Den ryska armén bestod i stället av de livegna böndernas söner. Att ta värvning var en möjlighet att ta sig ur denna situation och överlevde man 25 år i tsarens armé kunde man lämna livegenskapen. De ryska soldaterna hade i motsats till de svenska ett arvode som skulle räcka till försörjningen. Det fick förödande konsekvenser ifall de ryska soldaterna stal. Då var det knutpiska eller avrättning direkt som gällde, något som ibland fick de ockuperade svenskarna att tycka synd om fiendesoldaterna, berättar Lundholm.- Bröderna Romansson, Johan och Gustav, var deserterade soldater som blev kvar. Den ene gifte sig i Brändön och blev sedan soldat i den svenska armén, säger Ann-Louise Lång. Vi har nu vandrat fram till prästbordet i Gammelstad.
I Prostgården bodde 1809 prästen Isak Nordmark och hans hustru Anna Wiesbeck. Under sommaren var den ryske general Kamenskij, "gäst" i huset. I löjnantsbostället, Bostället, bodde general Sibirskij. Den ene sträng men vänlig mot befolkningen, den andre mer vidlyftig och förtjust i fester.- Det är så fantastiskt att det har skett här!Energin och intresset hos Ann-Louise Lång går inte att ta miste på. Precis som den inbjudne experten Kjell Lundholm är hon fylld av fakta, historier och folkliga berättelser från krigssommaren för 200 år sedan. Hon är också ansvarig för programmet Märkesåret 1809 på Hägnan. Den här veckan heter det Jubileumsdagar, märkesåret 1809 där Lundholms föreläsning vänder sig till de särskilt intresserade. Rundturen är fylld av kontrollerbara uppgifter men presenterade med en berättares lätthet. Dramatisera historien
Sedan ett par år arbetar museet också återkommande med att dramatisera historiska händelser och ge besökarna en annan slags möjlighet att komma nära människorna. Under Jubileumsdagarna alternerar man mellan dessa två former att söka kunskap. I dag fredag kan man till exempel lyssna på den pensionerade militären Björn Fredriksson som fördjupat sig i skillnaderna mellan de svenska och ryska soldaterna. Exklusivt för kvällen är den nattliga upplevelsevandringen.- Vi fortsätter till hösten för skolan, Finska kriget tur och retur.Men redan i sommar presenteras andra historiska spel som anknyter till tiden runt 1809.- Det var en extrem tid för vår landsända, säger Ann-Louise Lång.1809 förlorade Sverige Finland, blev Lill-Sverige som historieprofessorn Matti Klinge kallar det i Kjell Lundholms bok I krigets spår 1809-2009. Mest förändrades kanske ändå livet i nuvarande Norrbotten där gränsen drogs genom ett älvdalsfolk, och landet på varje strand skulle bli en synlig nation. Ja själva namnet, även om det är hämtat från den medeltida beteckningen för kusten vid Bottenviken, är liksom en markering att landet, från att ha omringat Bottenviken med sitt Öster och Väster, tog slut däruppe på toppen. Men att kriget är orsaken till delningen i två län är fel. Den var redan på gång och hade administrativa grunder.