Ett konstnärskap där idéerna står i fokus

KONSTNÄRSKAP. Under Bok och Bild kommer Annika von Hausswolff att berätta om sitt konstnärskap. Följande två bilder har hon själv valt ut. Den övre bilden är ett iscensatt              fotografi från 1995 och heter John and Jane Doe in the Arena Den nedre bilden är ett dokumentär fotografi från en övergiven tempel              riddarorden i Cleveland, Masonic Temple, 2011.

KONSTNÄRSKAP. Under Bok och Bild kommer Annika von Hausswolff att berätta om sitt konstnärskap. Följande två bilder har hon själv valt ut. Den övre bilden är ett iscensatt fotografi från 1995 och heter John and Jane Doe in the Arena Den nedre bilden är ett dokumentär fotografi från en övergiven tempel riddarorden i Cleveland, Masonic Temple, 2011.

Foto:

Kultur och Nöje2011-10-20 06:00

Annika von Hausswolffs är en av vår tids mest uppmärksammade svenska konstnärer. Hennes CV är flera sidor långt och mycket tidigt i sin karriär deltog hon vid stora internationella utställningar, bland annat biennalerna i São Paulo (1996) och Venedig (1999). I dag är hon sedan fem år tillbaka professor i fotografi på Högskolan för fotografi i Göteborg och kämpar som alla småbarnsföräldrar med att få familjelivet och yrkeslivet att fungera.

- Jag har haft förmånen att få jobba med masterstudenter, en liten tajt grupp på 7-8 personer. Det har varit otroligt kul, men svårt att kombinera med egna projekt. Det bästa vore om jag kunde vara befriad från undervisning vartannat år. Jag har bara en viss mängd kreativitet i huvudet, säger hon.

Dokumentärfotografi
Under fjolåret var hon tjänstledig för att resa och fotografera, mest i USA, tillsammans med ekonomihistorikern Jan Jörnmark. Det samarbetet har utmynnat i boken Avgrunden som kommer ut i slutet på oktober. Jan Jörnmark har sedan tidigare gett ut två böcker som heter Övergivna platser 1 och 2, där det modernas förfall dokumenterats. I Avgrunden är det följderna av globaliseringen som står i fokus, där brytpunkten mellan den analoga och digitala ekonomin undersöks.

Det är också första gången som Annika von Hausswolff ger sig på dokumentärfotografi offentligt, trots att det egentligen var dokumentärfotograf hon ville bli, inspirerad av fotografer som Anders Pedersen och Christer Strömholm.

- Jag tyckte tidigt att det var svårt att förhålla mig till hur jag skulle skildra andras liv. Det kändes som ett för stort ansvar att tala för någon annan. Det blev problematiskt, trots att jag älskar dokumentärfotografi. Därför gled jag tidigt in i konstens värld. I ateljén kunde jag iscensätta mina egna idéer. Det gav både en frihet och en kontroll, säger hon.

Naken kvinnokropp
Det var 1993 som Annika von Hausswolff slog igenom med en stor bild av en naken kvinnokropp sedd bakifrån liggande i ett vassbevuxet vatten. Fotot ingick i serien Tillbaka till naturen (1993), där hon fotograferade avklädda, till synes döda kvinnokroppar utslängda i naturen.

- Jag ville göra en parafras på brottsplatsfotografier och blanda upp det med naturromantik. En ironisk kommentar till idealet med nakna kvinnokroppar i naturen. Egentligen var det väl ett sätt att medvetandegöra mig själv om könsmaktordningen i samhället.

Serien Tillbaka till naturen var ett elevarbete under hennes utbildning på konstfack. Tre år som var otroligt betydelsefulla och har betytt mycket för hennes konstnärliga utveckling.

- Det var på konstfack jag för första gången blev medveten om konst och fotografi ur ett teoretiskt perspektiv. Det var precis vid brytpunkten för postmodernismen och diskussionerna var livliga. Mitt konstnärskap har sedan dess kretsat kring samma kärnfrågor; det existentiella, sexualitet och våld. Det har bara tagit sig olika uttryck.

Nu har hon exempelvis börjat göra installationer och skulpturala verk, men alltid utifrån ett idébaserat sätt att arbeta. Det kan ta år innan en tanke blir till verklighet. Detta ganska långsamma sätt att arbete tar sig också uttryck i den teknik hon använder. Annika von Hausswolff jobbar med storformat och analog film.

- Även tekniken uppmuntrar till fördjupning. Det finns en positiv tröghet i det analoga materialet, menar hon.

Efter genombrottet 1993 tillhör Annika von Hausswolff den lyckliga skara som i stort kunnat leva på sin konst. Själv tror hon att genombrottet var en kombination av skicklighet och tur. Att hennes konst kom lägligt för den tiden.

- 1993 kom feminismens andra våg. Det kan vara en förklaring. Jag fick också kontakt med ett bra galleri tidigt. Det samarbetet bidrog till att göra mina bilder kända även utomlands.

Kluven till kändisskap
Kändisskapet är hon förövrigt mycket kluven till. Hon säger sig inte vilja stå i centrum, trots att det krävs av henne som konstnär att blotta sig och att hon är beroende av att det ska finnas ett intresse för det hon gör. Om intresset för hennes konst saknats, skulle hon nog valt att göra något annat.

Nu väntar hon på tid och rum för hennes nästa projekt. Då vill hon utforska fotograferandet som fenomen.

- Det handlar inte specifikt om berättandet, utan vad fotograferande är, säger Annika von Hausswolff.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!