Ett konstens laboratorium öppet hela sommaren

- Den är bra för oss alla, inte minst för att den påminner oss om världen omkring oss. Vi kämpar alla för en bra vardag och konsten får oss att se saker på ett annat sätt, får oss att tänka i andra banor, friare. Den får oss att se saker vi inte sett förut, uppmuntrar det nya och säger samtidigt något om det gamla, sade Karl
Petersen bland annat och avslutade med ett löfte om att Luleå konstbiennal ska äga rum vartannat år i evig tid. 29 konstnärer och 23 verk - olika till form och innehåll. Den som söker det traditionella får leta förgäves, med curatorn Jan-Erik Lundström i spetsen för urvalet är det den samtida konsten som gäller. Om detta kommer sommarens besökare på Kulturens hus att bli varse redan vid ingången. Där möter oss den tyske konstnären Christian Sievers svenska polisbil parkerad med blåljusen ständigt snurrande, som en påminnelse om detta vi kallar "säkerhet", vad nu det kan tänkas innebära. Trappa i rosa
Strax intill finns den turkiske konstnären Caglar Uzuns specialbyggda trätrappa i rosa, märkt med texten "Allt ordnar sig", som ett statement. Tillsammans blir de båda verken till något mer än var och en för sig. Och om det nu är så som Karl Petersen säger att konsten får oss att tänka får dansen många av oss att bli glada. Som när den sydafrikanska konstnären Simon Gush i samarbete med dixiebandet Dixielanders och några medlemmar ur Luleå Bugg och Sving iscensätter sin performance Underfoot utanför Konsthallen - då gungar hela kåken som för en stund förvandlas till ett gammeldags ballroom, trots att dansgolvet måste kännas segt av utspilld coca-cola. Inte för att dansarna verkar ha något problem med det, där de svänger fram på golvet. De har tagit det i besittning, vilket också är något av Simon Gushs idé som bygger på historien om hur basketlaget Harlem Globetrotters till en början fick köra sina matcher i danslokaler för att dra publik till dansen. Coca-colakultur
Under efterkrigstiden blev det amerikanska inflytandet påtagligt i Europa och Simon Gush hämtar sin performanceidé från en verklig händelse. När Harlem Globetrotters (som curatorn Jan-Erik Lundström enligt egen uppgift en gång sett på Pontushallen i sin barndoms Luleå) skulle spela en uppvisningsturnering i Tyskland fanns där inga idrottshallar utan laget fick spela i en danslokal. Men eftersom spelarna tyckte golvet var för halkigt åtgärdade de saken genom att dränka in det med coca-cola, den absoluta symbolen för amerikansk kultur. Nu vill Simon Gush symboliskt låta dansarna överta dansgolvet i en performance som ytterst handlar om funderingar kring kulturella möten. I en mycket inbjudande form, får man väl lov att säga. Ett laboratorium
Det officiella namnet på Luleåbiennalen är Luleå Art Biennial, LAB 09. Och nog liknar det hela ett slags konstens laboratorium där utsagor prövas mer än påstås. Därmed följer hela tanken också Jan-Erik Lundström som bad konstnärerna komma med sina förslag utifrån ett tema som han bestämde skulle vara "risk" och som bygger på påståendet att det som gör oss till människor är vår förmåga till misstag. I år får dessutom besökarna till utställningen, som visas både inomhus i Norrbottens museum och Konsthallen och utomhus i museiparken hela sommaren, hjälp av den audioguide som gymnasieskolans medieelever arbetar med att färdigställa. Guiden, som innehåller konstnärernas egna tankar om sina verk, kommer att finnas till utlåning. Stenas till döds
Inne på Norrbottens museum visar bland annat den svenske konstnären Martin Sjöberg videon Modern kvinna - en studie i fara, en fasansfull historia där en beslöjad kvinna med en Hillary Clinton-mask stenas till döds. För den fick han biennalens pris av en jury bestående av Norrbottens museums Börje Ekström och konstnären Lena Stenberg. Utanför samlade Mikael Lundbergs snillrika verk med en sten som under hela biennalens gång sakta kommer att röra sig 40 meter många till förundran. Där hissade också den tyska konstnären Monika Goetz sin världsflagga bestående av världens samtliga kopierade på varandra, den första någonsin i sitt slag. Därmed är också Luleåbiennalen officiellt invigd. Den fjärde i ordningen.

Ett konstens laboratorium öppet hela sommaren

Intill den brasilianska konstnären Edith Derdyks 20.000 meter uppspända svarta trådar förklarar kommunalrådet Karl Petersen Luleås konstbiennal 2009 invigd med orden "den är här för att stanna".