Ett kärleksmöte utan pedagogiska ambitioner
Men riktigt inaktuell blir Alfons aldrig. Under sina snart 34 år i världen har den litterära figuren samtidigt som han konstant varit 4 - 6 år och då inte minst genom vilken form han tagit sig hängt med sin tid. Numera har han en egen webbsida och så har det förstås blivit en och annan utställning. Gunilla Bergströms originalbilder ur böckerna turnerar i landet sedan i höstas i utställningen Bakom ryggen på Alfons Åberg och högst upp på Kulturhuset i Stockholm öppnade en, kanske ska man kalla den, interaktiv utställning Alfons har landat! i februari i år. Den finns i det nya barnbiblioteket Rum för barn.
Jättestort vardagsrum
Biblioteket i Kulturhuset, kring vilket varuhuset Åhléns och Stockholms stadsbibliotek samarbetat, är i sig ämne för en egen artikel men helt kort kan man beskriva Rum för barn som ett jättestort vardagsrum för Stockholms barnfamiljer. Som på alla folkbibliotek är det gratis att vara där och den här eftermiddagen ligger unga män och småpratar medan, som jag antar, deras bebisar kryper omkring och utforskar minstisavdelningen.
Andra barn tillbringar i sin tur tid i ateljén, lyssnar på högläsning (av Alfons förstås), deltar i en daglig sångstund eller springer omkring i största allmänhet då det avlånga rummet längs kulturhusets fönstervägg uppmuntrar till det.
Böcker i läs- och hörformat finns överallt - men mest längs väggarna och ibland rätt högt upp.
Ändå märks läslusten tydligast och lite överraskande mest i själva Alfonsutställningen. Det första intrycket är nämligen att den är byggd för lek. Miljöer har förstorats eller förminskats och barn kan gå in i en mycket naturalistisk boklek. Pedagogiska ambitioner saknas däremot helt, du lär dig inte ett skit nytt om Alfons eller Gunilla Bergström, utan det här är ett rent kärleksmöte. Och därför vill jag påstå att Alfons har landat! är en lyckad barnutställning.
Idén är Gunilla Bergströms men genomförd av scenografen Tor Svae. I Kulturhuset möts du av utställningen redan i sista rulltrappan som inramas av de där betonhöghusen ur böckerna. Innan man sedan träffar de älskade figurerna kan man först gå i en labyrint eller hoppa på höghusens tak i Alfons hinderbana. Den första person du stöter på är förstås Alfons själv: uppförstorad, tvådimensionella och i papp - vilket känns alldeles rätt. Alfons och alla andra är ju precis så här platta. Att pussa och krama dem går bra ändå.
I utställningen har man byggt upp en del miljöer: ett kök, ett vardagsrum med jättehöga möbler, en spöktunnel, en läsfåtölj på en scen och så ett vanligt lägenhetsförråd med gamla skidor och sånt. Dessutom finns Alfons helikopter förstås med. Ni vet den ur Aja baja, Alfons Åberg.
Tilltalande collage
Visst låter det som mycket spring och lek men att Alfons Åberg först och främst är en älskad litterär gestalt går inte att tvivla på - från utställningens alla små rum hörs nämligen mummel från vuxna som läser för barn. Att många gillar böckerna och står ut med att läsa dem sådär en 150- 300 gånger beror förstås på flera saker, själv tilltalas jag av collaget, det enkla men samtidigt lättinförlivade språket och av just den där vanligheten som präglar dem.
Och Alfons miljö går att känna igen som hemma för väldigt olika slags svenskar. Dessutom är böckerna översatta till många språk, arabiska och samiska bara är två exempel, vilket gör Alfons Åberg till en mycket viktig del av vårt gemensamma globala kulturarv. Rätt häftigt egentligen att ett pojkyngel från ett miljonprogram i lilla Sverige har kunnat få den platsen.
Så jobbar vi med nyheter