Få författare har skrivit så självutlämnande om sitt liv som Gunilla Linn Persson. Skygglappar ligger inte för henne och den rasande och ibland handlösa energin är lika stark på botten som ovanför den. Allas våra liv är dramer och Linn Persson iscensätter sitt i ord. "Mitt enda utlopp har varit skrivandet. Jag har varit oerhört flitig, men vem vill inte leva?" Tydligast så i Livstecken (2001) och i Sagan om mig själv (2006). Skildringar om mamman som först vid 40-årsåldern fick veta att hon var adopterad, om fäderna till barnen, om en traumatisk skilsmässa, om psykoser och den egna alkoholismen och det kaos som blev följden. Linn Persson har gett fullt uttryck för ett liv av svårt lidande eller stor glädje.
I barnböckerna eller i teveserien Skärgårdsdoktorn är landskapet däremot annorlunda. Här förses vi med det människan alltid behövt och föredrar: god näring och skydd från rovdjuren.
Ett månvarv är uppgörelsen med och kärleken till mamman som nu är sjuk och döende, mamman med det udda namnet Ilona Francesca, hon som aldrig blev hållen eller vyssjad av sin mamma och därför inte hållit eller ammat själv. "När jag födde min första dotter visste jag inte hur jag skulle hålla henne" skriver Gunilla Linn Persson och hon tillåter sig nu "elaka" tankar om mamman som hyste alla känslor, de flesta med bokstaven o före. Hon har berört dramat mamma i flera av böckerna. Hon kan inte annat, skriver hon, för hon har en rebus att lösa.
Om dagboksformen till en början är aningen rapsodisk och utflytande, blir den efterhand mer genomarbetad. Fram växer en helhet av det liv som var och är. I 28 kapitel, alla med titeln Mamma, följer vi vardagen med henne och den stora kärleken, i boken kallad E, en ungdomskärlek som tagits upp igen. Minnen kräver utrymme, några länge förträngda, som det om varför det tog slut mellan henne och E den gången när de var som kärast. Pappans våldsamma äganderättsbehov tornar upp sig i all sin grymhet. Terapi löser knuten, den att ha burit på den skam som "man skäms åt andra". Gunilla Linn Persson vet med kropp och själ att vi älskar världen och oss själva i samma mån som mamma var med oss under barndomen. Men skador kan läkas och det sker i den här boken. Med döden närvarande får kärleken en chans. Yngsta dottern Märta med Downs syndrom, enda barnbarn som nått ända fram, hjälper till med helandet. "jag ässkar dig, mormor! "Det behövdes en extra känsloutrustning, en extra kromosom."
Bittra erfarenheter och en god portion desperat längtan, kantat med missbruk och en obändig tillit till livet. Allt kryddat med humor. Ett jobbigt liv! men inspirerande när det sätts på pränt.