Ett gyllene initiativ

Orkestern Process som består av handikappade musiker med mer glädje än Zlatan efter ett champions league-mål var en ny bekantskap för mig. Jag hade hört talas om dem, men aldrig kunnat tro att det var med en sån glädje och ivrigt rockposerande som den här orkestern levererade avskalade hits som Imse vimse spindel och Jag är glad, jag är glad med. Allt med Stefan Gerdin som förstående kapellmästare. Varför har ingen kontaktat det här gänget för att agera förband? Efter den inledningen fortsatte kvällen med den progginspirererade Luleåsångaren Patrik Törnkvist som hade skrivit låtar om Saddam Hussein och George Bush. Vidare fick vi höra Seppo & Maria framföra eget material blandat med tornedalskt svårmod och Magnus Nordlund och hans dotter Ida som blandade Elvis med Linda Bengtzing. Sen bör vi inte heller glömma Stefan B Andersson och Annika som hade lämnat badhusparken i Piteå för att förgylla Kulturens hus. Men de som publiken verkade ha väntat mest på var nog de två gamla idoldeltagarna Jens Pääjärvi och Björn Nagander. Den förstnämnde har samlat på sig en del röstresurser sedan vi sist såg honom gäcka juryn i idol och gjorde bra ifrån med materialet från hans nya skiva This is. Björn Nagander inledde med visa och fortsatte med hans enda officiella singel hittills - Breaking free. Allt detta till publikens stora förtjusning. Och så blev det ju en slant till de handikappade i Norrbotten också. Inte dumt alls.

Ett gyllene initiativ

Den senaste tiden har artistgalorna börjat stå som spön i backen i Luleå. Vilket man givetvis knappast kan se som något dåligt, bara att man väl inte längre blir lika överraskad av att de finns. Gyllene vardag inleddes på ett fantastiskt sätt.