I medeltal får läsaren begrunda 6,09 ord per sida till det facila priset av 37 öre per ord (om man köper boken på nätet). Detta närmar sig den minimalistiska drömgränsen i bjärt kontrast till den likaledes språkexperimenterande poetkollegan Johan Jönsons maxipoesi i mot.vidare.mot på 1.562 sidor, som också kommit ut i år.
Nåden inleds med ett svårtolkat motto: För S. i Tacet mellan Shin och Samekh. Vad kan det betyda? Efter att ha googlat fann jag att Tacet är latin och en musikalisk term som innebär att en röst eller ett instrument är tyst. Shin och Samekh är bokstäver i det hebreiska alfabetet. Jag tror att mottot handlar om tystnaden mellan tecknen i hebreiska och svenska och i alla språk.
Sedan blir det skenbart enklare. Somliga rader i Nåden förefaller tämligen triviala. De första sidorna lyder Och med de här orden inleder jag, Öppningsraden ger sig själv, Det här är dikten och det här är diktens ord och Enklare än så här blir det inte. Kanske har poeten tröttnat på att bli betraktad som svår och därför föresatt sig att skriva så enkelt, att ingen gammal stöt som älskar Fröding och Dan Andersson ska klaga på den obegripliga moderna dikten.
Eller också vill Vikgren göra något annat med orden än vad poeter traditionellt brukar göra, alla dessa diktare som skriver originella texter om kärlek, längtan och död. Jag är inte så bra på att klä känslor i ord står det längre fram i boken. Man kan jämföra med Carl Snoilskys sonett Noli me tangere som börjar
Jag torgför ej mitt hjärtas lust och kval
att skrynklas ned av obekanta händer.
Snoilsky poängterade att hans känslor inte var till salu. Vikgren kan mena att problemet för honom (eller för den som kallas ”jag” i hans bok) att klä känslor i ord, har att göra med vad man vill och kan använda språk till.
Vikgren verkar vilja fånga eller varje fall närma sig det som många poeter strävar efter, det obeskrivbara, det som anas mellan raderna, ett par rader lyder Det vita utrymmet mellan bokstäverna, Dessa diktens mest iögonfallande kännetecken. Kanske är det nåden för en poet att nå dit. I varje fall varierar Vikgren detta tema, ibland dubbeltydigt och vitsigt, man anar ett försiktigt leende i poetens mungipa. Blanksteg såvitt jag kan se, Tomheten bakom varje tecken, Ett tomt ark är visserligen ett ganska vitt begrepp.
Så läsaren uppmanas att vara på sin vakt. Denna bok som man ”läser ut” på några minuter, kan å andra sidan väcka långtgående frågor om vad litteratur egentligen är, vad som kan uttryckas med språk, vad det förrädiska förhållandet mellan tecken och betecknat ställer till med, och vad som finns i tystnaden mellan orden. Och vad händer med orden om man översätter de enkla utsagorna i Nåden till andra språk, vilket demonstrerades vid boksläppet förra veckan. (Se Eva Åströms artikel i Kuriren 10 maj).
Vikgren är en energisk utforskare av språk och litteratur och hans böcker har stor spännvidd. Man kan jämföra den kritikerrosade ordrika Folkmun (2011) med förra årets både grafiska och akustiska experiment med de tre orden Skogen Malmen Vattenkraften och med den nya boken Nåden. Kanske kommer det att visa sig i framtiden hur dessa enskilda delar spelar sin speciella roll i Vikgrens originella och gränslösa poetiska universum.