Den handlar om några företagsledare på svenska storföretag som var verksamma i Polen innan och under andra världskriget.
Företagen var Asea, LM Ericsson och Svenska tändsticksaktiebolaget (Stab).
Företagsledarna skötte verksamheten i Polen, främst i Warszawa. Det fanns fabriker, anläggningar och kraftverk. Ägare var ofta familjen Wallenberg.
Dessa företagsledare åkte mellan Sverige och Polen. I de flesta fallen var de i Polen då kriget utbröt 1 september 1939. De anfallande tyskarna närmade sig snabbt Warszawa. Företagsledarna lämnade landet då.
Men de flesta återvände. Viljan att se efter anläggningarna och ett ansvar för företag och medarbetare gjorde att de återupptog arbetet.
Många kunder hade försvunnit på grund av krig och ockupation. I Aseas och LM Ericssons fall var många kunder judar som försvann, som kunder och över huvud taget.
En av cheferna fotograferade de förföljelser av judar som tyska ockupationsmakten bedrev.
Den fotograferande företagsledaren, och några andra, förde information till Sverige om utvecklingen i Polen, bland annat förföljelsen av judar.
Dessa förföljelser tilltog. Samtidigt snävades möjligheterna in för företagsledarna att verka i Polen.
En del av informationen hamnade hos svenska och brittiska underrättelsetjänsten. Annan information hamnade hos Polens exilregering i London.
Att dödandet av judar i stor skala, med gas i särskilda anläggningar, förbereddes var en del av informationen.
Sommaren 1942 greps fyra av företagsledarna av tyskarnas säkerhetspolis Gestapo.
Dödsstraffen mot dem verkställdes dock inte.
Förhandlingar skedde för att få straffen mildrade och svenskarna utväxlade. Tack vare agerande från kungen, med brev till Hitler, mildrades domarna till livstids fängelse.
Tyskland verkade vilja behålla fångarna för att sätta press på Sverige gällande tyska köp av kullager.
Till jul 1944 utlämnades till slut svenskarna, tack vare att Heinrich Himmler agerade på egen hand. Kriget gick sedan till tyskt nederlag våren 1945.
Författaren resonerar om företag kan ha samvete, vilket de inte kan ha. Men individer kan ha samvete.
Det hade dessa Warszawasvenskar, som gjorde en viktig insats som i tidigt skede förmedlade information om att judarna i Polen massmördades av de nazityska ockupanterna.
Thorsell har gjort ett bra arbete som skildrat detta ganska glömda hjältedåd under andra världskriget.