Senast som gruppen förärades en egen artikel på Kurirens nöjessida var i början av förra året, då med fokus på att de gjorde sig redo för att delta i ett antal musiktävlingar.
- Jag måste nog ändå säga att det ledde till en del framsteg, berättar Jimmy Tikkanen, sångare och gitarrist i Automatic Thrills, då Kuriren når honom.
- Norrbottens nästa stjärnskott gav oss, förutom en spelning på PDOL, en del pengar. Och de kom väl till pass. Vi hade precis bytt studio då, från en betonggrotta på Tunastigen till Upswedens lokaler på Kronan, och behövde köpa in lite nya grejer.
Och den andra tävlingen; Rockkarusellen?
- I den vann vi distriktfinalen och fick åka till Uppsala för riksfinal. Där gick det dock lite sämre...
Men det är ju alltid någonting. Känns sådana tävlingar som rätt väg in i musikbranschen?
- Ja, för fan. Jag tror inte att man slår över en natt efter att ha deltagit, men det är nog ett bra sätt att göra sig hörd.
Det är ju annars lite kontroversiellt, bland folk som anser sig vara artister, att tävla inom sitt fält.
- Vi var väl inte så jäkla brydda om själva tävlingen, egentligen, det var mest bara en chans att spela och få folk att lyssna.
Andra konstellationer
Automatic Thrills har existerat, under den benämningen, sedan 2008, men flera av medlemmarna har tidigare spelat tillsammans i andra konstellationer. Den första inkarnationen, även den frontad av Jimmy Tikkanen, hette Coinflip och jag minns dem från den tid då arrangemanget Lördagsrock hölls på Ebeneser.
- Det var jäkligt länge sedan, typ 2004-2005. Coinflip var vårt första band och vi hade ett mer skejtigt och punkigt sound.
Kommer sig namnbytena av ändringar i uppställningen eller har ni tagit en ny musikalisk approach med varje band?
- Det handlar faktiskt mest om approachen, men det är klart att personalbyten också påverkar det nya ljudet. År 2008 blev vi The Automatic Thrills och nu är vi en aning mer poppiga än vad vi varit i tidigare versioner.
Känns det som att ni hittat mer rätt den här gången, eller fortsätter utvecklingsprocessen?
- Ja, Nu känns det faktiskt väldigt hemma. Men man vet ju aldrig. Man influeras ju av så mycket nya och konstiga grejer, allt eftersom, att vi mycket väl kan låta helt annorlunda om några år.
Och visst märks det att bandet utvecklats, även under de cirka 18 månader som passerat sedan den nya ep:ns föregångare, Heartbreaks and hangovers, släpptes. Tikkanen förklarar att den skivan var mer av ett spretigt hopplock som de, utan professionell assistans, spelade in och producerade. Straight down beskriver han med uttryck som "så mycket klockrenare" och "fyra låtar som liksom går hand i hand".
The Automatic Thrills är en grupp som onekligen verkar drivna av ambition, hängivenhet och envishet. Avslutningsvis frågar jag därför om Jimmy Tikkanen - helt ärligt - tror att de på grund av dessa kvaliteter, förr eller senare, kommer att lyckas.
- Jo, fan, svarar han, det är jag helt säker på.