Ett försök att synliggöra asylsökandes situation

Något av det viktigaste konstnärer kan göra är att utmana vårt seende, både hur vi ser och hur vi tolkar det vi ser. I dag är det gärna olika typer av performance-art som utmanar gränsen där vi känner oss trygga. Otäcka nyheter bör hålla sig i massmediet, inte framför vår näsa på Storgatan, kan man tycka. För där kan de tvinga oss att reagera - och vårt handlande kan sedan komma att ifrågasättas, eller skrattas åt, i någon slags offentlighet. Och vi värjer oss, hänvisar till den bildkonst vi redan vant oss vid, och den ifrågasättande konsten kan därför ta till drastiska uttryck för att vi överhuvudtaget ska titta. Ibland visar sig verken vara betydelselösa, som i vilken genre som helst, ibland framträder dess vikt först efter, och genom, den diskussion full av oväntade vindbyar som en levande demokrati är helt beroende av. Om man istället som Åsa Maria Hedberg, från Östersund och aktuell på Galleri Skåda i Luleå, väljer ett galleri för att delge det som får hjärtat att brinna, riskerar diskussionen däremot att bli sval. Särskilt när verket, som hennes Gömställe för klandervärda, snarast är att betrakta som måleriets motsvarighet till skiss. Genom en installation uppbyggd i keramik, glas, papper, ljud och ljus, vill hon synliggöra de asylsökandes situation. Med en återkommande grafisk presentation i olika material domineras verket av ord som "rädsla", "maktlös", "ovisshet", "väntan" och "ilska". Precis som vid en oväntad performance, vill hon att besökaren ska agera. Här under kontrollerade former som att skriva i tankeboken, eller sätta sitt tumavtryck på den vita stjärna. Det är den mest tankeväckande delen i installationen. För konstnären betyder avtrycket att besökaren avgivit ett löfte om att själv agera i frågan. Jag tolkade verket tvärtom; i förhållande till både asylsökande och varandra i det blandade Sverige tummar vi dagligen på vår strävan att behandla människor som lika värda. Idén om människans lika värde är också den största frågan vi har att diskutera när svensk asylpolitik ska utmanas. Men dit, även om man kan ana att det är vad som avses, når inte Åsa Maria Hedberg. I nuläget kommer hon faktiskt inte särskilt mycket längre än en fragmentiserad nyhetsförmedling. Dessutom tvivlar jag på om ett galleri är rätt forum för att skaka liv i någon verklig debatt i det här fallet.