Aris Fioretos Halva solen är en mycket gripande och mycket konturskarp minnesbok och sorgeskildring över en död fader. Om nu verkligen den hågkomne ska betraktas som helt död, han lever ju i bilderna, i återkallelserna, han lever rent av intensivt. Alla människor man inte kan träffa, men ändå kan läsa och skriva om, har väl liv?
Boken ställer upp teser om "utländska fäder" som diskuteras näst intill vetenskapligt, med en empiri som växer till en saklighetens lovsång till känslan utan att någonsin smeta ner sig med känslosamhet. "En utländsk fars händer lär en son hur man hushållar med en människa" - så lyder den sista tesen och man förstår att den bok man just läst är något av en bildningsroman, en skildring av immateriellt arv, kunskapsminne.
Ja, än mer, den blir en rekonstruktion, av en tid, en familj och av en fader, både begreppsligt och helt säreget. Fader Fioretos bar stor samtidsdramatik i sin historia, krig, folkfördrivning, statskupp, emigration och återvändo. En framgångsrik världslig karriär (professor), ut- och ingångsdörrar till olika föreställningsvärldar, Grekland, Sverige, Tyskland.
Halva solen är uppbyggd som en skulptur, framknådad ur minnesfragment efter minnesfragment. Kanske blir skulpturen tillsist större än sin förebild, tydlig som ett monument. Fioretos försöker undvika förstelningen och mytologiseringen av sin far genom ideliga brytningar, i tiden, i formuleringarna, i tankebanorna.
Han kan onekligen många knep för att få en text att vara både resonabel och insiktsfull och därför känns baksidestextens ord "en utlandsgreks öden och äventyr" som en hånfull kliché, visserligen oavsiktlig men så tydligt en vink om språkets otillräcklighet i vissa ställningar.
Som människa är man alltid andra människors spegel och del. Och en fadersfigur är alltings mått och Aris speglar sig i detta mått, ända till den punkt där han själv blir fader. Han skriver mycket vackert och mycket eftertänksamt och boken är uppbyggd av små minnes-scener men har nästan oändligt siktdjup. Det gör den svår att sammanfatta, men läsningen blir obehindrad, varje berättelse slutar som regel inom sidan.
Halva solen är en rik bok, skimrande rik på uppslag, känslor, förstånd och reflektioner. Som all stor litteratur bär den flera världar samtidigt, flera tider också, flera länder, flera generationer men genomströmmad och sammanhållen i denna sin mångformighet av en oerhört djup kärlek. Aris Fioretos har skapat ett fadersporträtt av klassisk betydelse och med djupaste humanistisk infattning.