År 1902 gavs Ett drömspel av August Stridberg ut.
I dag kommer den ut på meänkieli, översatt av författaren Mona Mörlund.
- Det har varit ett stort jobb, men roligt. Strindberg kunde verkligen skriva, säger hon.
Det är på uppdrag av förlaget Podium som ger ut böcker på minoritetsspråk och klassiker i nytryck som Mona Mörtlund jobbat med översättningen av Strindbergs Ett drömspel sedan i somras. Fyra månader har hon levt med Indras dotter och de människor hon möter på jorden.
- Jag gillar verkligen detta drama. Det är en fin och ömsint berättelse som ger många funderingar över hur vi lever våra liv, säger hon.
En upptäckt som kanske inte förvånat, men överrumplad henne. Mona Mörtlund var nämligen inte så bekant med Strindbergs författarskap innan hon tog sig an översättningsuppdraget.
- Kärlek, drömmar, besvikelser och orättvisor. Allt finns i Ett drömspel. Dessutom var Strindberg förvånansvärt modern. Han skriver bland annat om de som ätit och druckit så mycket att de tvingas till sjukgymnastik, egentligen våra dagars gym.
Framför allt lyfter hon fram hans kärleksfullhet mot människan.
- Det finns en ton av ömsinthet genom hela dramat, poesiliknande delar som är otroligt fina. Därför har det varit ett mycket roligt jobb.
Utmaningar
Att översätta till ett minoritetsspråk som är tämligen nytt som skriftspråk bjuder dock på utmaningar. Alla språk utvecklas, liksom skriftspråket som kan bjuda på olika varianter av samma ord.
- De diskussionerna blir fler när skriftspråket är nytt. De ord som handlar om allmänmänskliga saker, liksom känslor finns översättningar. Men eftersom alla i tornedalen fått undervisning på svenska finns det inga ord för samhällsaspekter som exempelvis arbetslöshetsförsäkring. Då lånar jag ord från svenskan och finskan, säger Mona Mörtlund.
Det kanske låter enkelt, men i verkligheten bjuder det på mycket huvudbry. Hon exemplifierar med ordet rygg som i norra tornedalen heter selkä och i mellan och södra tornedalen heter sölkä.
- Jag utgår från det som är vanligast när jag översätter, men det är en balansgång eftersom skillnaderna är små.
Återerövra sitt språk
Till sin hjälp har hon sin redaktör som hon diskuterar med samt givetvis hennes långa erfarenhet som både författare på språket meänkieli och översättare till språket. Hennes första fem böcker skrevs på meänkieli. Den första kom ut 1984 med sammanställda ramsor, lekar och sånger som hon samlat in tillsammans med Monika Johansson. Då fanns det tidigare bara två böcker utgivna på språket. Den första gavs ut på 1940-talet. Den andra kom på 1970-talet.
- Vi hade mycket hjälp av Matti Kenttä från Haparanda, en fin och ödmjuk människa som var en bra lots in i skriftspråket.
För detta med språket är en hjärtefråga för Mona Mörlund, inte bara för hennes egen fascination för ordet som skrivande människa, utan framför allt för att återerövra sin bakgrund och kultur. Uppvuxen i en tvåspråkig familj i Kangos har hennes kamp för lyfta språket och den tornedalska kulturen pågått i över 30 års tid. 1981 bildades Svenska tornedalningars riksförbund med henne själv som ordförande, men egentligen började det redan på 1970-talet och hennes medverkan i sånggruppen Sisaret.
- Vi sjöng på meänkieli med Norrlåtar som förebild. Det var en tid då många flyttade tillbaka till sina rötter och då hade meänkieli verkligen låg status. Det var inte ens riktig finska.
Uppvaknande
Personligen kom hennes uppvaknande när hon 16 år gammal åkte till London för att jobba som aupair i en judisk familj.
- De var så stolta över sin kultur och hebreiskan var en självklar del av deras identitet. Då insåg jag att jag kunde vara både och, både svensk och tornedalning.
När hon sedan flyttade till Stockholm och umgicks mycket med greker förstärktes hennes övertygelse.
- Jag påverkades mycket av deras stolta attityd till sitt ursprung.
I dag 30 år senare har mycket förändrats. Tornedalningar är i dag en nationell minoritet, liksom meänkieli ett minoritetsspråk.
- Det har betytt jättemycket att samhället ger oss stöd och rättigheter att använda språket. Och att sedan få läsa på det språk som man tidigare bara talat är otroligt.
Hon är nämligen klart optimistisk.
- Kunskapen har ökat. Det ges undervisning på nationella minoritetsspråk. Meänkielis styrka ligga också i att många talar det. Det rör sig om 40-75.000 människor. I jämförelse med sydsamiskan är vi en stor språkgrupp. Däremot är ingenting gratis. Det gäller att kämpa för allt, säger Mona Mörlund.
Nu väntar några veckors semester innan det är dags för nästa projekt.
- Översättning är ett krävande arbete. Det finns inte utrymme för något annat. Därför ska jag ägna mig åt eget skrivande efter jul, säger Mona Mörlund.
Fotnot: August Stridbergs Ett drömspel har tidigare översatts till samiska och ges nu också ut förutom på meänkieli även på jiddish, romani chib och finska.