Ett dopp i demofloden

Demo, eller med andra ord: Demonstrationsexemplar. Något som någon eller några gör för att visa vad som kan presteras. På detta vis kan man sammanfatta vad det handlar om när man talar om demo-CD, demokassett eller DVD som nu är allt vanligare att skicka. Förr i tiden ägnade jag en stor del av min fritid åt att byta kassettband. Det är så länge sedan att knappt plasten var uppfunnen! Nyligen gick jag igenom mina gamla kartonger och hittade igen en hel del godsaker från min tapebytartid. Eller vad sägs om detta? En antik liveinspelning från Göta Lejon 1984 med Metallica till exempel. En risig inspelning med Hellhammer, sedermera supergruppen Celtic Frost. En nästan lika stinkande garagedemo med thrashhjältarna Onslaught och Running Wild. Dessutom hade jag brevkontakt med många av banden jag bytte taper med. Vad jag vill ha sagt med detta är att det på något vis känns mer unikt med forna sätt att förmedla underground musik än i dag då man kan göra allt hemma i stort sett. Förr måste man gå till replokalen, bråka med polarna lite, fixa igång en bandspelare med förhoppningsvis åtta kanaler. Spela in, ta om, spela in igen. Trixa över kvarttumsbandet på kassettband. Ragga tag i bra kontakter, köpa kuvert och frimärken med pengar lånade av mor och far, författa ett brev, posta eländet och sen vänta på svar som i regel aldrig kom. Nu kan du göra allt utan att lämna lägenheten. Ring efter en pizza bara. Det är självfallet enklare i dag att skapa och förmedla sin musik men däremot mycket opersonligare. Därför kändes inte hoppet ute då det faktiskt dök ner en kassett i brevlådan. Lycklig som en sol rusade jag till min kombinationsmaskin och slänger in kassetten och trycker på play. Sju sekunder går. Bandtrassel. Djup suck. Så snälla ni, skicka gärna kassetter till mig men komplettera med en CDi fall att herr olyckan är framme. Crave är ett band som jag egentligen inte vet ett dyft om för ingen som helst info kom med plattan. I detta fall behövs det ingen info heller. Musiken säger allt utom vad medlemmarna heter. Det är lättsam, melodisk hårdrock av absolut högsta kvalitet det handlar om. Allt är välspelat och glatt utan att för den skull bli mesigt. De fem låtarna innehåller samtliga mycket starka melodier framförda av skickliga musiker och en duktig sångare. Dessa killar har definitivt lyssnat in sig på de största inom genren. Poodles kan gå och lägga sig i hundkojan. Men snälla Crave: skicka info om bandet till mig och gör er demo rättvisa genom att fixa ett snyggt omslag också. Enchained från Sundsvall är ett fläskigt metalband som ibland luggar lite kring hardcore. Aggressiv sång som ibland, men bara ibland faktiskt påminner om den gamle Sex Pistols Johnny Rotten samt staccatto-gitarrer dominerar ljudbilden. Slayer, Pantera och arga band i den skolan är stora inspirationskällor. Demon är bra producerad och ett gott arbete är lagt ned Days of slaughtered souls är namnet på detta sexlåtars verk. Bandet har tidigare gjort fem demosläpp samt varit med på några samlingar. Snyggt omslag pryder verket och bandet har även en hyfsad hemsida. <A href="http://www.enchained.se">www.enchained.se</A> Jennyfer Star, Rikki Riot, Dallas Chrome samt Sammy Sparks bildar glamrockkvartetten Starlet Suicide som jag tror är hemmahörande i Stockholmstrakten. De flesta band som håller på med denna typ av hårdrock kommer för det mesta från Stockholm. Fyra låtar levererar bandet på detta sitt tredje demosläpp. Plattan kommer i ett tunt plastfodral och har ett omslag som talar om allt man behöver veta om man vill boka bandet eller spela plattan i radio. Helt rätt med andra ord. Glamstuket är på väg tillbaka med kraft. Kan det bero på att dylika grupper plötsligt dykt upp i sådana sammanhang som schlagerfestivalen? www.starletsuicide.com Gasoline Queen är ett annat band i liknande format både musikaliskt och geografisk placering. Lite tuffare är Gasoline Queen än kollegorna i Starlet Suicide som är lite punkigare. Båda grupperna har då kanske lyssnat på 1980-talsikoner som Poison kan man tro. Eder recensent hade äran att få dela scen med Gasoline Queen i Söderhamn för ett tag sedan och kan intyga att det är ett bra live-band. För det är live man ska avnjuta tuff rock av det här snittet. <A href="http://www.gasolinequeen.com">www.gasolinequeen.com</A> Oj, vad det plötsligt blev mörkt och dystert. Oceans have no mercy är ett halvskumt gäng från Luleå och Piteå som spelar nån form av goth/doom metal som påminner en hel del om Isis. För de oinvigda så är Isis bland det konstigaste som stått på en metalscen. OHNM är ett band som helt klart har en egen stil som de verkligen borde ta och utveckla lite mer. Jag tror att de är mycket ensamma om detta i alla fall här uppe i norr. Men ni måste få till en snygg lay-out på era grejer. Eran platta hamnade i glömskans hörn hemma hos mig och den platsen är mörkare än helvetets pissoar ska ni veta. Dimmz kommer från Kristianstad och har James Hetfields okände bror som sångare. Jag har ingen aning om vad karln heter men potential har han. Där slutar också likheten mellan herr Hetfields band Metallica och Dimmz. Tung hårdrock med thrashinfluenser är det som framförs på denna sjuspårsdemo som nu snurrat ett par dagar i bilen. Finns även en del låtar som kan relateras till band som Skid Row och Great White. Bandet kan verkligen göra bra hårdrockballader. Även denna demo är schysst producerad och lyssnaren får ganska snabbt kläm på vad det är. Tyvärr har även dessa herrar glömt att klä på sitt verk en snygg kostym. Så ni som vill göra en demo. Glöm inte att det första intrycket är väldigt viktigt.

Ett dopp i demofloden

Kurirens musikskribent Nicklas Johansson har återigen doppat huvudet i den flora av nya demoskivor som kommit.