Ett dansande Sverige som aldrig ger upp

Författare är Leif Eriksson vars senaste bok hette Camping - vem, hur och varför. Hans egna erfarenheter av dansmusik inskränker sig till tio år i Salongsorkestern.

Foto:

Kultur och Nöje2008-11-17 06:00
Lagom till den största hausse som dansbandskulturen upplevt på många år passar bokförlaget Prisma på att ge ut en bok om hur det blev som det blev. 190 sidor om musikens uppgång och fall, och uppgång igen. Författare är Leif Eriksson vars senaste bok hette Camping - vem, hur och varför. Hans egna erfarenheter av dansmusik inskränker sig till tio år i Salongsorkestern. Och kanske är det därför han kunnat kasta sig över ämnet på ett fullständigt fullödigt sätt. Han sitter inte inne med kunskaper sedan tidigare och kan helt enkelt inte sålla bort, utan tar in och förmedlar. Boken ger en i princip heltäckande bild över hur allting startade, vad som hände när discovågen kom och hur det ser ut på landets dansbanor i dag. Han skriver om texternas betydelse, om vikten av närhet och ömhet. Och om dansens verkan för hälsa. Förutom en rejäl historielektion porträtteras också de största dansbanden. Här finns gamla roliga bilder på såväl Trio me’ Bumba som Streaplers och Vikingarna. Och på tal om bilder. Martin Bogren står för bilderna i boket Livets band. Mestadels svartvita bilder som föreställer allt och ingenting. En dam med kaffekorg, en dansbanebiljett, man som tittar på en tom scen och någon som målar läpparna. Jag tycker att bilderna är halva upplevelsen med en bok. Här fungerar bilderna mera som utfyllnad och komplettering till texten. De är visserligen vackra och säkert är tanken att de ska vara stämningsfulla. Men det blir platt, trist och framförallt anonymt. Kanske för att det är svårt att fånga dansglädje i svartvitt. Själva boken då? Ja, ett gott jobb av Eriksson. Visserligen kan det bli lite skoluppsats av ämnet här och där. Boken handlar om ett dansande Sverige som aldrig ger upp, men jag var nära att ge upp några gånger just för att den var lite för torr för själva ämnet. Men jag fortsatte och fann flera roliga, spännande och tankeväckande stycken. Värd att läsa, just för att få perspektiv på den svenskaste av kulturer. Som ännu inte gett upp.
Tre kurirenhästar
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!