Ett besök i dansens verkstad

Koreografen Örjan Andersson besöker Luleå och Piteå i sällskap med dansare. De repeterar ett nytt verk av Andersson - Triptych. Samtidigt berättar den populäre koreografen hur han bygger en koreografi.

HET KOREOGRAF. Örjan Andersson är en av landets hetaste koreografer. Nu visar han en del av sitt senaste dansverk och berättar om hur han bygger sin koreografi.

HET KOREOGRAF. Örjan Andersson är en av landets hetaste koreografer. Nu visar han en del av sitt senaste dansverk och berättar om hur han bygger sin koreografi.

Foto: Mats Bäcker

Kultur och Nöje2007-12-04 01:45
Nära fonden, långt bak på scenens vänstra sida, står fyra plaststolar. Där brukar det sitta fyra musiker, en stråkkvartett. Nu är stolarna tomma och "scenen" består i själva verket av en stor svart matta placerad mitt på golvet i Strömbackaskolans gymnastiksal i Piteå. Som åskådare har vi bjudits in till dansens verkstad. Örjan Andersson och hans danskompani står för inbjudan tillsammans med Dans i Nord. Programmet heter Koreografen kommer! och handlar om ett möte mellan en av landets hetaste koreografer och danspubliken. -Det är inte så enkelt att förklara modern dans och vad koreografi egentligen handlar om. Men det här är ett sätt att prata lite om den processen, att visa praktiskt hur det går till att skapa en danskoreografi, säger Örjan Andersson. I förra veckan hade han och hans kompani premiär på dansverket Triptych i samarbete med Norrlandsoperan i Umeå. Precis som titeln antyder handlar det om tre verk, tre delar, som koncentreras kring Sjostakovitjs stråkkvartetter med numren 11, 7 och 8. Två av dem har Örjan Andersson skapat dans till tidigare, men sedan länge har han närt en dröm om att sätta samman dem båda med en tredje till en triptyk. -I Umeå finns unika möjligheter att arbeta tillsammans med musikerna på Norrlandsoperan, ett av få ställen i Sverige som erbjuder det, säger Örjan Andersson. Örjan Andersson kommer ursprungligen från skånska Eslöv ("utsedd till Sveriges tråkigaste stad två år i rad") och började dansa först i 19-årsåldern efter att ha sett Cullbergbaletten på turné med verk av Mats Ek och Per Jonsson. Egentligen var han fotbollsspelare, ledande anfallsspelare i Lunds BK. Men dansen tog över och intresset har hållit i sig, berättar han för eleverna på Strömbackaskolan. Startade eget kompani
Efter studierna på Balettakademien inledde han sin karriär som dansare på Östgötabaletten och senare kom han att arbeta i flera ledande danskompanier, bland annat för koreografen Ohad Nahrin i Batsheva Dance Company i Tel Aviv, Israel. 1992 inledde han sin karriär som koreograf och några år senare startade han sitt eget kompani - Andersson Dance. Men som alla koreografer av rang efterfrågas han av många danskompanier. Här i Sverige har han hunnit arbeta med de flesta - Cullbergbaletten, Operabaletten, Skånes dansteater - vid sidan av många internationella uppdrag och turnéer med sitt eget kompani. I Strömbackaskolans nakna gymnastiksal finns inte heller ljussättning eller scenografi och dansarna dansar till Sjostakovitjs elfte stråkkvartett iförda träningskläder. Ett 20 minuter långt verk med sex dansare som mest på scenen. Öppet för tolkninger
Ett starkt och mycket musikaliskt verk, innehållsrikt och öppet för tolkningar. Andersson är ingen berättande koreograf, hans intresse ligger mer i de rumsliga förhållandena. Som åskådare blir man därför lämnad i fred med sina tankar och upplevelser av dansen som lämnar gott om plats för egna inre bilder. Det gäller också Sjostakovitjs musik - lika formsäker den som dansen. Sex mycket skickliga internationella dansare gör sitt till. Andersson ger dem inga lätta uppgifter, hans rörelser kräver stor medvetenhet av sina dansare. Efter dansen går Örjan Andersson själv upp på golvet och inleder en berättelse kring hur han har tänkt kring sin dans. Berättar med hjälp av dansarna, som ger exempel, om koreografins tre komponenter - tiden, rummet och energin. Om scenytans olika laddningar, om nödvändigheten av repetitioner, tempoväxling, dynamik och balans i en danskomposition. Om vikten av att ta tillvara bra rörelser, om att förstärka dem genom att öka antalet dansare som utför dem, om att utnyttja scenrummets olika ytor, både horisontellt och vertikalt. Med andra ord är det julafton för den som gillar skapande processer i allmänhet och i synnerhet för den som tycker om dans. Här bjuds nämligen både och i intressant förening.
Fakta / Årets Augustvinnare
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!