Etikens problemen är egentligen vad som syns varje stund i vår vardag, fast vi tror oss se någonting annat. Varje gång vi passerar en rumänsk tiggare, varje gång vi väljer, exempelvis att äta kött, köra bil, skriva testamente, skänka pengar till röda korset, försöka skattefuska. Det är etiken i det lilla, mer sällan hanterar vi frågan på stort och allvarligt sätt och grubblar över livets mening och vår egen dito.
Ann Heberleins bok heter Etik och är ibland irriterande skolboksaktig när den släpper iväg frågorna just som de visat sig verkligt brännande för att istället gå över till nästa filosof i den långa regentlängden av etiker. Metoden har dock läsbara fördelar.
Ordning och reda, nyckelbegrepp och centralfigurer, från Sokrates till Primo Levi och där emellan den teatrala Judit Butler. De verkliga storfrågorna hela tiden vibrerande med sina tordönsstämmor: vad är en god människa, hur skapar vi det goda samhället, hur långt gäller vår plikt mot vår nästa, nej så ålderdomligt formulerar sig ingen längre, hur bedömer vi en handling, efter konsekvens eller avsikt? Och så den vackraste av alla: hur ska vi leva vårt liv?
Etik är filosofin, moral är reglerna, i vardagslag blir de ofta synonyma. Men moral sätter upp bud, etiken ägnar sig åt att diskutera dem.
Ni får inte kräva att jag kort ska sammanfatta vad Heberleins bok handlar om. Ett kort svar kunde vara: flera tusen års filosoferande kring människans gåta. Ett längre kan handla om exempelvis Hannah Arendt, hennes tankar om människans moraliska värde och handlande. ”Den som missbrukar sin frihet att välja fråntas denna frihet” skriver Heberlein och texten bränner till. Konkret exempel; den som gör fel i valet mellan att misshandla eller att inte misshandla sin hustru hamnar i fängelse. Frihetens spegel är misstaget, varför tvångsvårdar vi, varför fängslar vi, varför straffar vi?
Någonstans stöter alltså etiken-moralen mot lagen och rätten, omvandlas till straffsatser, i deras ställning finns alltså en anvisning om hur vi bör leva. Detta påverkar inte människovärdet, vilket varje försvarsadvokat förstår, handlingar är en sak, varandet en annan.
Det finns alltså normativa etik, den är tacksam, utilitarismen, om att vi bör välja och handla så att vi skapar största möjliga lycka åt största möjliga antal. I förstone ganska självklar, men efter som man tänker allt mer komplicerad och försedd med synnerligen varnande exempel i världshistorien, lyckoriken av olika namn och skepnad. Kanske bäst att klara sig med Jeremy Benthams frestelse, att om en handlings lust överstiger dess fasa, då är allt OK. En filosofi för festen, skrattet, friheten från plikten, inte för inte kallad hedonistisk.
Jaja, jag vet, i sin förlängning är även den försedd med fasansfulla konsekvenser. Men läs Heberleins bok för all del, världen blir då något bättre för en stund.