De sex utställarna är Magnus Björkbom, Ulrika Falk Mörtberg, Joakim Grönberg Karkea, Anneli Furmark, Karin Kemi samt Siegrid W. Den sistnämnde är okänd för mig till namnet men uttrycket är mig bekant. Antingen är Siegrid W en kopist eller så är namnet en pseudonym. Med tanke på det grälla tuttifruttibilderna kan det nog vara lämpligt att ha ett alter ego som kamouflage.
Alla utom nämnda Siegrid W har som gemensam nämnare ett förflutet på Sunderby konstskola. Jag kan emellertid inte tänka mig att det är detta som har fört dem samman. Man kan fundera på hur galleriet väljer utställare till en sådan här visning. Alla utom Anneli Furmark är mer eller mindre rookies, stadda i en etableringsfas i sina konstnärliga karriärer, medan hon är ett väl så etablerat namn. Furmark som under senare år specialiserat sig på tecknade serier har en mängd av böcker och utställningar bakom sig.
I den här visningen presenteras två akvarellcollage, Katt i regnjacka och I går och i morgon. Fabulerande bilder som har lite av illustrationens formspråk över sig. De känns dock lite lösryckta, som delar ur större berättelser. Även Joakim Grönberg Karkea har valt akvarellen som sitt medium. Hans motiv är starkt knutna till landskapet. Karkea har tillägnat sig det flödiga akvarellmåleri som Arne Isaksson förnyade svensk akvarellkonst med, en kunskap om färgpigmentens egenskaper i stora vattenmängder. Där det gäller att våga dra på med färg och bli vän med vattnet. Karkeas bild Lada är ett utmärkt exempel på den oräddhet som en god akvarellist måste besitta. Motivet är en lada uppfattad inifrån en annan lada, sedd genom dess glesa väggplankor. Han vågar riskera sin bild genom att resolut måla plankor direkt över motivet. Elegant!
En annan berättare i bild är Magnus Björkbom. Hans oljemålningar är som ett slags collage med underfundiga humoristiska twistar i sig. Vid dikeskörningen beskärmar sig inte föraren över sin olycka utan undrar bara lakoniskt Få se vart vi är. Alltmedan bonsaiträdsodlaren uppmanar sin telning lika lakoniskt Väx!
Även Karin Kemis bilder har lite av illustrationer över sig. Bilderna Frost och Botaniskt sällskap känns som delar ur en större berättelse medan hennes Red II och IV upplever jag mer som väl så utbytbara väggdekorationer. Ulrika Falk Mörtberg däremot överraskar med sina kritteckningar. Hon har tydligen gått en nytändning till mötes. Det var bra länge sedan man såg bilder av henne, sist var på museet för många år sedan. Bilderna Förbittring och Sorg visar tydligt att hon har saker att säga.