Estradpoesi utan konkurrens
I lördags avgjordes poetry slam på Norrbottens museum för första gången. En jury bedömde bidragen och publiken fick jubla eller bua fritt.
Norrbottens museum, lördag 12.00-22.00
Deltagare:
Umeålaget
Müslilaget (förenade norrlandslaget)
Luleålaget
Sorselelaget
För första gången någonsin arrangerades i lördags "Norrslam", ett norrlandsmästerskap i poetry slam. Poeter från alla de nordliga delarna av Sverige hade samlats i museets lokaler för att läsa upp sina verk för en rättvis jury (bestående av slumpvis valda publikmedlemmar), och en glad publik. När jag anländer till museet 12.05 blir jag tillfrågad om jag vill vara en av de fem jurymedlemmarna. Poetry slam-oskuld som jag var, tvekade jag ett ögonblick men fick till slut fram ett osäkert ja när jag fick veta att reglerna för juryn är enkla. Det är helhetsintrycket som bedöms på en skala 1-10 med decimaltal, där högst poäng vinner. Efter att ha slagit sig ned, konstaterar jag förvånat den stora spridningen mellan unga och gamla, kvinnor och män, både i publiken och bland de tävlande. Känns kul att poesi är något som tilltalar en stor grupp.
16 dikter senare är den första omgången avklarad. Jag får chansen att prata några ord med Umeåbon Mattias Karlsson, om det faktum att just läsa upp sina dikter när publiken är helt fri att bua eller heja hur de vill, och dessutom få dem betygsatta.
- Det är såklart jobbigt när det går dåligt, men på det stora hela värt det för att man få så bra och tänkvärd respons, säger han.
Mattias Karlsson var också den poet som vann den individuella delen av tävlingen. Med sina sarkastiska svarthumoristiska dikter, varav en av dem hette Sämst-wannabie, som handlar just om att vara sämst, vilket han uppenbarligen inte var. Han har även varit med tidigare i slamsammanhang som till exempel SM, men uppskattar att det anordnas mästerskap i Norrland också, för annars är det så långa avstånd mellan tävlingarna, både i tid och mil.
I övrigt kändes det inte som mästerskap där de tävlande brydde sig så mycket om konkurrensen, utan stämningen var glad och uppsluppen där alla hejade på alla och där gemenskapen var viktigare än placeringarna. Tävlingsledaren, emceen Solja Krapo konstaterade att i de större städerna i södra Sverige är stämningen på tävlingarna lite tuffare främst på grund av fler deltagare vilket ger hårdare konkurrens.
Både arrangörerna, de tävlande och publiken var mycket nöjd med arrangemanget och om allt går som planerat är detta bara början av en ny fin poesitradition.
Så jobbar vi med nyheter