Stockholms universitet och Norstedts förlag arbetar vidare med utgåvan av August Strindbergs samlade verk, "Nationalupplagan". I höst har nummer 34 i serien presenterats, nämligen Vivisektioner II.
Strindberg skrev sina vivisektioner på franska och avsåg att ge ut en bok som skulle "erövra Paris". Några essäer trycktes men någon bok publicerades aldrig. I Nationalupplagans utgåva har för första gången alla vivisektioner från 1890-talet sammanställts tillsammans med andra kortare texter från samma tid. Volymen innehåller både franska originaltexter och svenska översättningar samt en rad vackra illustrationer och handskrivna dokument. Ord- och sakförklaringar hjälper oss sentida läsare att bättre för stå texterna.
Vivsektioner kallades vetenskapliga experiment varvid man gjorde kirurgiska ingrepp på levande djur. Strindberg övertog i Zolas anda denna naturvetenskapliga beteckning för sina essäer, och han skar obarmhärtigt i samhällsfrågorna, i kvinnorna och inte minst i sig själv. Han hade tidigare skrivit en dikt där slakterifönstret jämförs med boklådans:
Där hänger på boklådsfönstret
en tunnklädd liten bok.
Det är ett urtaget hjärta
som dinglar där på sin krok.
Strindbergs kvinnohat präglar några vivisektioner och i dag framstår han närmast som en knäppgök med sina kvasivetenskapliga teorier om kvinnans underlägsenhet. "Kvinna och skurk! Det är samma sak!" utropar han. Lika trist är det att läsa hans homofobiska betraktelse "De perversa".
Men boken innehåller också essäer med friska iakttagelser och djärva tankebanor. Jag kan tänka mig att kurser i måleri eller skrivande kan använda vivisektionen "Nya konstformer" som inspirationskälla. Följ också med Strindberg på hans promenader i Versailles och på Montparnasse-kyrkogården, och njut av det fräscha språket och de överraskande infallen.
Infernokrisen stundar och han beskriver sitt tillstånd: "Håller jag på att ändra natur och bli modern? Ja, sannerligen är jag nervös som kräftan som kryper ur sitt skal, lättirriterad som silkesmasken som ömsar sitt skinn."