En föreställning som det ska visa sig främst liknar en ceremoni med inspiration från japanska teceremonier men med norrbottniskt tema. Och syftet är att bjuda på en totalupplevelse, en individuell upplevelse i grupp där alla sinnen ska utmanas och matas med ljud, ljus, bilder, dofter, känsel och smaker.
Detta sker också på flera olika plan under de 70 minuter publiken, eller snarare gästerna, får sitta ned vid sina egna små bord där vi serveras diverse rätter att äta men också mycket spis för alla de andra sinnena.
Efter reningen hänvisas "gästerna" till var sitt litet bord. Där ligger ett kuvert, märkt Angelica Archangelica, som innehåller kvällens meny. Angelica Archangelica är den latinska beteckningen för fjällkvanne och under tiden vi läser menyn sprids fjällkvannedoft i lokalen.
Nästa rätt är Insvept, överlevnadsfilt och sima. Drycken sima serveras insvept i överlevnadsfilt och samtidigt som publiken dricker pågår en performanceföreställning på golvet där en stor överlevnadsfilt börjar röra sig till ljudkonstnären och kompositören Lisa Stenbergs ljudbild. En performance som för tankarna inte bara till vulkaner, åskväder och katastrofer utan också till fjällets ödsliga vidder där man nästan kan dofta nyfallen snö. Och så här fortsätter denna Dinner Tour. Rätt efter rätt serveras i denna ceremoni av upplevelser som sker utan tal. Vi bjuds på Torva en rätt bestående av ätbara, torkade rotfrukter men också björknäver, serverade i ett litet paket medan performanceartisterna glider nästan ljudlöst genom rummet när de uppträder och när de serverar. Precis som en tyst ceremoni. På björknävret står det NÄRVARO, en liten påminnelse om att uppleva här och nu som jag egentligen inte behöver. För denna Dinner Tour är förtrollande. Det är vackert. Det är rofyllt, men också utmanande, fult och faktiskt lite äckligt.
När performanceartisten Stina Engman bjuder på rätten Amorf och stoppar händerna i en bunke med långfil får jag faktiskt lite kräkkänsla, även om det visar sig att även långfil kan vara vackert i rätt ljus. Eller när vi serveras stelnat kaffe med kaffeost i burkar för bakterieodling med träspatlar. Det var inte gott, helt "fel" konsistens och "fel" kaffeservis, men det väckte tankar om smak kontra konsistens. Däremot var det en överraskning att friterad stenlav inte bara smakade bra utan fick en helt ny dimension när det serverades på en sten i rätten "Mossigt". Precis som långfil kan vara vackert i rätt ljus, fick renlaven ett underbart skimmer under den lilla lampan på mitt bord. Nästan som silversnö där förnimmelse av ljud från renskiljning fördjupade upplevelsen. För det bestående intrycket är att denna meny inte bara var välsmakande utan framförallt oändligt vacker.
Att serveras en "Tjärleksdikt" skriven med beckolja gav orden fler dimensioner och när vi bjuds på rätten Atmosfär som består av kolsyre-is och rönnbär kan jag skönja dimman en höstdag med ett stänk av isländsk saga. För att när nästa rätt Klang serveras hamna i Himalaya när artisterna fyller rummet med klanger från tibetanska böneskålar.
Det är kontrastrikt på många sätt. Även taktilt. Den prassliga syntetiska överlevnadsfilten är motsatsen till det lövtunna blad dikten är nedtecknad på. Teet gjort av barr serveras i en vanlig plastkåsa på en vacker skiva av björkträ ...
Och när artisterna serverar den sista rätten Angelica Archangelica II genom att sikta florsocker på schabloner i form av bokstäver, en bokstav på varje bord, känns föreställningen fulländad. För bokstäverna bildar just ordet Angelica Archangelica.
När vi sedan långsamt lämnar lokalen är jag inte mätt i magen, men har varit med om en närmast esoterisk upplevelse för alla sinnen och den vardagliga riten middag har fått en helt ny innebörd.