Erfaren skådespelare i helt ny roll

Nyss stod skådespelaren Reine Brynolfsson på Dramatens scen och gjorde sin sista föreställning som Macbeth i Shakespears drama. I ett och ett halvt år hade han spelat rollen, nu var det dags för den åttioåttonde föreställningen i ordningen. -Plötsligt kände jag att ja visst - så här kan man också göra. En impuls i stunden som fungerade. Så är det med skådespeleri, det är en process som inte tar slut vid premiären. En föreställning är ett levande väsen som hela tiden utvecklas, säger Reine Brynolfsson. Den här veckan inleds en ny process, nu när han tar plats som adjungerad professor i scenisk framställning på Teaterhögskolan i Luleå. -På senare år har jag blivit intresserad av att förmedla mina erfarenheter som skådespelare och jag har bland annat arbetat med andraårseleverna på Teaterhögskolan i Stockholm. Jag blev smickrad när jag fick erbjudandet av Maria Weisby, som jag känner, och det kom också rätt i tiden. Mitt i smeten
Förutom sin långa och skiftande erfarenhet som skådespelare tycker han själv att det är intressant med en teaterprofessor som fortfarande "befinner sig mitt i smeten", även om det också innebär en hel del praktiska problem med att hitta tider för arbetet på skolan. Tjänsten innebär deltid, 20 procent, och har tillkommit som ett resultat av Teaterhögskolans EU-anpassning som betyder att utbildningen skurits ner från fyra obligatoriska år till tre, med möjlighet att söka ett fjärde och ett femte utbildningsår på valfri teaterhögskola. Visserligen finns inget formellt krav på en professur, men självklart är det ett viktigt led i Teaterhögskolans satsning inför framtiden. I planerna finns bland annat tankarna på att utveckla ett fjärde magisterår specialiserat på film, radioteater och TV just i Luleå. En lämplig arbetsuppgift för en skådespelare som inte bara har en lång och gedigen bakgrund som teaterskådespelare utan som också har arbetat mycket med film, TV och radioteater. Den akademiska världen beskriver Reine Brynolfsson som "ett oskrivet blad", även om han inte själv är helt utan erfarenheter där. Innan han sökte och kom in på Teaterhögskolan i Malmö studerade han juridik i ett par år. Skådespelaryrket var inget han tänkte på då. -Kanske var jag lite vilsen, hade nog en längtan i mig som jag av olika anledningar inte förde upp till medvetandet. Men när jag väl hade gjort det gick det ganska fort. Lång repetition
Efter avslutad skådespelarutbildning 1979 arbetade han ett par år på Göteborgs stadsteater, men kände att han inte riktigt hade verktygen. Så han fortsatte sina studier i New York och när han kom tillbaka till Göteborg arbetade han med regissören Björn Melander i Lars Noréns pjäser Natten är dagens mor och Kaos är granne med Gud. Båda föreställningarna spelades in och sändes senare i TV. -Vi hade lång repetitionstid eftersom det handlade om två pjäser och det blev också en viktig skola för mig. Där föll mycket på plats, både när det gäller vad jag längtat efter att teater ska vara, men också för mig som skådespelare, säger Reine Brynolfsson. Som ung filmskådespelare hade han också lyckan att få arbeta med Bo Widerberg i Ormens väg på Hälleberget. -Han var oerhört intresserad av skådespeleriet så det blev en slags filmskola för mig. Ännu är det för tidigt att tala om hur arbetet i Luleå exakt ska utformas och vilken roll han själv kommer att spela som professor. Tankarna är många och utmaningen är bland annat att kunna sätta ord på hur man arbetar som skådespelare. -Det är till exempel en otroligt stor skillnad mellan att arbeta med teater och film, större än många anar, säger Reine Brynolfsson, och nämner bland annat filmarbetets långa väntetider, att scener tas i okronologisk ordning och om filmens absoluta krav på närhet i stunden. Mer filmträning
Själv hade han gärna önskat sig mer av skådespelarträning just för film under sin egen utbildning och där ser han möjligheter till utveckling. Hur han ska närma sig uppgiften återstår att se, men en sak är han tydlig med - teaterarbetet är framför allt praktiskt. -Man lär sig genom att göra saker och ting, inte genom att bara prata om dem, säger Reine Brynolfsson, och citerar ett kinesiskt ordspråk som handlar om att man måste sticka ner handen i vattnet för att känna om det är varmt eller inte. För ett par år sedan fick han O´Neill-priset, kanske det finaste priset en svensk skådespelare kan få. När han debuterade vid Dramaten var det som O´Neills son Eugene Jr i Lars Noréns Och ge oss skuggorna. Sedan dess har det blivit mer än 20 roller på nationalscenen, dessutom TV-serier, filmer och teaterroller på andra scener. Till våren spelar han Barry i den engelske dramatikern Joe Penhalls mediekritiska satir Dumb Show som får sin skandinaviska premiär på Elverket. -Jag har haft förmånen att få jobba med bra regissörer och skådespelare och gjort en del erfarenheter, nu ska jag försöka sätta ord och hitta former för hur jag ska förmedla dem till andra. Ser fram emot det, känner mig nyfiken.

Erfaren skådespelare i helt ny roll

Nyss stod skådespelaren Reine Brynolfsson på Dramatens scen och gjorde sin sista föreställning som Macbeth i Shakespears drama.Den här veckan inleds en ny process, nu när han tar plats som adjungerad professor i scenisk framställning på Teaterhögskolan i Luleå.