Nästan först ut på fredagskvällen spelade Tiger Lou. Bakom namnet står en man vid namn Rasmus Kellerman men på Umeå Opens livekonsert hade han vid sin sida även med sig ett band. <BR>De spelade nere på den lilla scenen Äpplet som till skillnad mot resten av Folkets hus då var relativt välfyllt.<BR>Längst framme vid scenen har Tiger Lou sina mest hängivna fans, det är en skara främst bestående av tjejer som verkligen gillar vad de hör, de både sjunger med i texter och skriker emellanåt. <BR>Men jag kan aldrig riktigt förstå mig på deras exaltation. Musiken får mig mest att associera till MTV-alternativ amerikansk rock som jag inte orkar med. Tiger Lous emorock i samspel med Rasmus kraftfulla sång drar ibland åt det hållet och det känns inte alls bekvämt. <BR>Men det är ändå ett engagerat och komplett band som står på scen. De kör sin grej och det gör det med vilja, men trots inlevelsen är det lite väl lamt. För de som redan kan alla låtar och gillar det fungerar det, för mig fungerar det inte.<BR>Många av låtarna har stompiga beats som grund och stundtals, som under till exempel en ny låt de spelar, blir det ganska medryckande, till och med så pass att en och annan i publiken börjar dansa. Men annars känns det mest monotont och stillastående. <BR>Jag vill inte såga Tiger Lou vid fotknölarna, det var verkligen inte uruselt, men det var heller inte riktigt bra. Spelningen befann sig mest i ett intetsägande mellanrum mellan bra och dåligt och av sådant är det oerhört svårt att bli berörd. Men det var faktiskt ganska bra stämning i lokalen och det fanns många som verkade gilla dem medan jag mest tyckte att det var tråkigt. <BR>Efter dryga halvtimmen är spelningen slut och bandet ropas in för extranummer. <BR>
