det krig som börja
av hur och
hur och mängd
av vikt och väg
Jag hör en engagerad röst tala i dessa märkliga dikter, orden är svenska men grammatiken är bristfällig och sammanhangen kan man bara gissa sig till.
Ungefär som man gör i ett främmande land, när man inte behärskar språket. Språksplittret bildar en mosaik av en sönderslagen värld. Döda begravs, spår av krig omnämns, det talas om ett du som inte längre kan höras.
”Önska kunde visa dom vidder där vi bo”, lyder bokens första rad, och ”vidder” är ett återkommande begrepp, som jag vill tolka som en bild för frihet eller kanske som en förhoppning om frihet och fred. Diktsamlingens sista vackra dikt fångar upp motivet på nytt:
Snart kommer
framtiden
där kanske vi bor
i vidderna
en himmel som sträcker sig
över den jord
där vi begravt
våra döda.
Den andra avdelningen i boken innehåller ett prosaavsnitt som verkar vara en sorts stilövning. Ett ”jag” uppträder som berättar om misslyckade kärleksförhållanden och som påstår att han saknar ett narrativ och att ”allt jag behövde var en flaska sprit och ett skjutvapen”. Han ger ett ganska sjaskigt och osympatiskt intryck och säger sig inte ha några känslor kvar. Men han upptrepar sin fråga ”hur ska det sluta?”, som kan stå för alla människors undran: vad är meningen med livet?
Den sista och i mitt tycke bästa delen av boken bjuder på en mera konventionell samling dikter, som rör sig kring ett ”jag” och ett ”du” och deras komplicerade förhållande. Det är vinter och människorna är frusna in i själen.
Vinterkylan korrelerar med det frusna och ödsliga känsloläget och med den ångestladdade bristen på gemenskap och med döden och utplånandet.
Nadhervandi skriver smärtsamt vackra dikter:
Jag tror att vi till slut blir lite jord i marken
lite mark i jorden;
eller bevarade av en lång vit vinter
tills solen dör och vi
vi färdas som stoft
beståndsdelar av nya stjärnor
döda och levande på samma gång.
Nadhervandi är en spännande ny författare. Han föddes i Teheran 1981 men växte upp i Malmö. Kritikerna uppmärksammade hans debut 2011 med diktsamlingen Om månen alls syntes. Hans första roman, Vilar i era outtröttliga händer, kom 2013 och prisades för sitt språk och sin mångtydighet. Året därpå erhöll han Sveriges Radios novellpris för novellen Förhöret.