Redan fem timmar innan spelningen startar börjar det stora maskineriet, signerat Saade, rigga upp inför den stundande konserten på Stora scenen. Det här är alltså ett påkostat spektakel. Det ska bjudas på show. De mest hängivna fansen står och väntar på sin stora idol, framför kravallstaketet, långt innan det är dags, trots att regnet öser ner.
Efter en tafflig presentation så är det äntligen dags. Skriken från publiken är minst sagt påtagliga. Låtar som Heart In The Air, Manboy och Killed By A Cop rivs av i ett rasande tempo. Energin flödar.
Bakom Saade står fem dansare, som skräddarsytt sin prestation, för att få Saade att se så bra ut som möjligt. Det är så klart konditionskrävande att både dansa och sjunga samtidigt.
Det gläder mig att det finns ett band med på scenen, vilket inte är helt vanligt i den här genren. Men som det alltid är med koreograferade framträdanden av den här typen, så lider det stor brist på spontanitet. Fast det tror jag inte att barnen bryr sig om. Illusionen är viktigare.