En vitsare och illustratör

Konstnären och animatören Johan Hagelbäck försäkrar att det är med russin som med människor - "De föds släta och fina. Men blir med tiden allt skrynkligare". Nåja, nog har åtminstone jag sett en och annan skrynklig unge också.

ReGGaEKONSERT. Johan Hagelbäck.

ReGGaEKONSERT. Johan Hagelbäck.

Foto:

Kultur och Nöje2009-09-17 06:00
Hagelbäck ger skenet av att vara en rastlös pysslare som har svårt att hålla sina fingrar overksamma. Vi har sett honom leka med maten i tv, då han på barns vis fantiserade med filmjölken och fick frukostarna att leva sitt eget liv. Hans russin och puffade Vårgårdaris har genom åren fått gestalta människor och mänskliga aktiviteter i utställningar och på film. Han använder sina udda material för att illustrera och kommentera företeelser i tiden. Det blir ofta betraktelser över massfenomen som konserter, filmfestivaler, demonstrationer och liknande. Materialet är ju som gjort för detta. Han bygger upp tablåer där han kopplar rörelsefunktioner och ljud till många av scenerna. Betraktaren interagerar med verket genom att med knapptryckningar sätta igång det hela. Den ironiska och humoristiska vinklingen är genomgående för de flesta av iscensättningarna. Det är lite av Sällskapsresans igenkännande humor i hans verk. Sålunda kan vi se oss själva som konstutställningsbesökare mer intresserade av konstnären och varandra än av verken. Konstutställningen är gestaltad som en social funktion i större utsträckning än en visuell föreställning. Han riktar klacksparkar åt lite olika håll. Jägmästarkonsten får sig ett grundskott i Hagelbäcks parafras på Bruno Liljefors Havsörn. Massturismens soldyrkare får en släng i tablån Nyanlända till Malaga. Han kommenterar skönhetsindustrins plastikkliniker och skolans verksamhet. Abortdebattens för- och emotargumentation får sig en grumlig gestaltning där man verkligen svävar i tvivel om hans egna avsikter. Är han pedagogisk, demagogisk eller ironisk? Andra tablåer försöker vitsa om dödsstraff, fortplantning och avsöndringar. Då börjar han röra sig i beväringshumorns skymningsland. Humor i all ära, men räcker det? Humor är en färskvara som har en begränsad livslängd. Bildvitsar är, som andra vitsar, bara roliga en gång, sedan är de förbrukade. Johan Hagelbäck är en vitsare och illustratör och de flesta av hans verk, liksom de flesta illustrationer, är underordnade det apolloniska det vill säga det förnuftsstyrda i människan. Det dionysiska, det gåtfulla, å andra sidan det som talar till känslolivet har en längre livslängd. Det lyfter oss över tiden och de dagsaktuella tillfälliga sanningarnas spel. Fast det ena utesluter kanske inte det andra.
Johan Hagelbäck Russin Konsthallen, Luleå
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!