En viktig röst i tiden

an tänker sig gärna att ett samtal med författaren Göran Greider ska komma att kretsa kring politik. Särskilt i dessa dagar med lögnaktiga ministrar, kärnvapensprängningar i Nordkorea och dessutom en Nobelpristagare, som visserligen själv håller strängt på sin roll som författare, men som samtidigt är en mycket politisk person.
Men man bedrar sig. Chefredaktören och Dala-Demokratens ledarskribent har visserligen skrivit om allt detta på sin ledarsida, där han också under de senaste dagarna publicerat några kattdikter, och samtalet med honom handlar minst lika mycket om musikens betydelse, trädgårdsskötselns, det vardagliga slitet på en redaktion, kultursidornas tystnad och så naturligtvis Eyvind Johnson.
I morgon mottar Göran Greider Eyvind Johnsonpriset under en ceremoni i Boden.
- Jag blev mäkta förvånad när de ringde i våras, trodde att de skulle fråga efter en adress. Jag skriver ju inga romaner, mest diktsamlingar, även om jag har litterära ambitioner i allt jag skriver. Men självklart är jag fantastisk glad, säger Göran Greider.
Förhållandet till Eyvind Johnson är starkt, han var en av de författare Göran Greider "verkligen" läste som mycket ung.

Rivalitet
- Som tonåring plöjde jag det mesta av honom, utom Krilonböckerna - de tyckte jag var tråkiga.
- Samtidigt kan jag aldrig tänka på Eyvind Johnson utan att tänka på Ivar Lo. Det rådde stark rivalitet mellan dem, Ivar Lo skrev om det i Asfalt, och även om jag älskar Eyvind Johnson så håller jag på något sätt alltid på Ivar Lo. Inte för att han var en bättre författare eller en bättre människa, utan på grund av den politiska ställning Eyvind Johnson tog, att han blev borgerlig.
Men medan Ivar Lo alltid ställer sig framför sina romaner gömmer sig Eyvind Johnson enligt Göran Greider inne i sina. Omger sig av "kaskader av lärdom".
- Han var en lärdomsgigant och besatt en briljans svår att föreställa sig. I Strändernas svall vänder han hela Homeros epos och lägger det på magen. Illiaden och Odysseen var slavägarnas epos med en herremoral som var fruktansvärd, men Eyvind Johnson låter istället en husjungfru bli den som styr och ställer runt hela Medelhavet. Boken gjorde ett fruktansvärt stort intryck på mig som 15 - 16-åring.
Göran Greiders senaste diktsamling - Jakobsbrevet - kom ut 2004 och kretsar kring en faders död. Året dess för innan gav han ut diktantologin Bakom TV:n ändrades ljuset - där han väljer ut och kommenterar 56 politiska dikter. Tidigare i år kom Hagen - betraktelser från en by, en slags klippbok med texter, några tidigare publicerade i Dala-Demokraten, och nyligen boken Men först lite musik - där han själv tillsammans med musikskribenten Mikael Strömberg skriver om konsten att lyssna till teckningar av Joakim Pirinen.
- Jag försöker skriva en diktsamling vart fjärde, femte år, säger Göran Greider som är produktiv som få.
Förutom deltidsarbetet som ledarskribent på Dala-Demokraten - varje vecka pendlar han mellan Årsta och Dalarna - skriver han krönikor och artiklar i Dagens Nyheter och Aftonbladet. Dagligen skriver han några dikter, däremellan en och annan bok, dessutom recensioner.
- Jag jobbar hela tiden. Eller rättare sagt, jag skriver hela tiden. Men för att kunna skriva måste jag också oavbrutet läsa - läsningen är kungsvägen till allt. För mig är det också viktigt att då och då göra djupdykningar i olika ämnen, skriva långa reportage - det är när man kommer ut i verkligheten man lär sig saker, säger Göran Greider, som för några år sedan gav ut reportageboken Skärvor ur ett nittonhundratalsliv, som handlade om Rudolf Meidner, mest känd för förslaget om löntagarfonder.
- Den boken var viktig för mig, den förde mig ut på en lång resa genom det blodiga 1900-talet. Rudolf Meidner var av judisk börd, född i Polen, säger Göran Greider som när Meidner dog förra året lät publicera en lång och mycket stark dikt om den gamle socialdemokraten.

Kan inte placeras
Fortfarande tycker han att det är roligare att skriva om Orhan Pamuk än om Maria Borelius, men han gör både ock till synes med lika gott mod. Utan tvekan tillhör Göran Greider en sort som inte låter sig enkelt placeras i ett särskilt fack.
- Det finns några få saker jag verkligen kan - ekonomisk politik, välfärdspolitik och litteratur. Dessutom lyssnar jag alltid på musik, även när jag skriver och jag tror att om man verkligen borrar ner sig i några områden så får man mycket ut av det - kunskaper som man också kan översätta till annat. Det är bra för associationsförmågan och för mig är det ett medvetet val att skriva poesi, snabb daglig journalistik, delta i debatter och fördjupa mig i olika längre bokprojekt - det är berikande.