En viktig bok värd att nå fram

NY BOK/BARN Desirée Kemi-Wikzén, text. Johanna Öst, illustrationer. Adjö då, pappa! Bonnier Carlsen Det är de till synes lättaste delarna i sorgearbetet kommer först. Efter det inledande kapitlet där familjen och händelsen med pappans död etableras, kommer vi nämligen direkt till begravningen och dess förberedelser. Jonna, som får prata i jagform, berättar utförligt och osentimentalt utan att vara okänslig. Sedan börjar det svåra för henne ? och i boken: livet med att sörja, oron, ilskan, vardagen utan pappan och Jonnas upplevelse av den övriga familjens sorg. Och Jonnas tankar om sina känslor leder läsaren rakt in i den outhärdliga sanningen: en död människa är död. Åt det kan man ingenting göra! Sällan har detta faktum presenterats i litteraturen för barn så osminkat och utan att luta sig på en befriande humor som i Adjö då, pappa!. Det gör boken lätt att tycka om. Bakom den uppriktiga ingången till ämnet anar jag också journalisten i författaren. I stället för att skoja till det, vilket gör berättelser om sorg för barn lättare att välja för oss vuxna eftersom vi då kan glömma vår egen ångest, skriver Kemi-Wikzén som om den skönlitterära berättelsen vore byggd på ett journalistiskt arbete. Rösten och uppbyggnaden är det personliga, nära reportagets. Till saken hör också att det i bakgrunden finns ett verkligt öde hämtad från en familj i författarens släkt. Omedvetet eller medvetet kan det ha påverkat draget av autenticitet. Fiktionen har dock varit ett viktigt redskap när Desirée Kemi-Wikzén velat följa och återge en berättelse för tröst och insikt. Ett ?riktigt? reportage om samma ämne skulle både vara svårt att göra och ha få möjligheter att nå fram till en mottagare. Några sådana medier i form av tidskrifter och TV-program för barn finns helt enkelt inte. Intervjuer med verkliga sörjande människor i åttaårsåldern vore dessutom svåra och närmast oetiska att göra. En vanlig kapitelbok är däremot perfekt. Och jag hoppas verkligen att denna lilla tunna blåa berättelse varken ska drunkna i barnboksfloden eller bland de ?skojiga? böckerna om döden utan nå fram. Det är den värd. Ställ den på fakta om livet, bibliotekarier.