En verklig bekantskap

Med stigande överraskning läste man sommaren 1932 en roman av en nyligen bortgången ingenjör, som under sin sjukdomstid sysslade med filosofiska och mekaniska forskningar men till slut enbart kunde resumera sina tankar i berättande form. Författaren hette Elfred Berggren och var uppvuxen i Piteå. Efter studier i Uppsala hamnade han vid Österåsens sanatorium och det var där han författade denna sin enda bok, Robotarnas gud. Som titeln låter avslöja är det en science fiction-roman, men inte bara en fängslande, vetenskaplig äventyrsfantasi för ungdomen utan samtidigt en bok av hög intelligens och andlig hållning. 1932 fanns i svensk litteratur närapå inget av just denna typ. Snarare fick man söka engelska motsvarigheter som H.G. Wells och Jules Verne.Romanen är anlagd som en framtidshistoria från 1975, alltså 43 år in i framtiden. En svensk biokemist får plötsligt telegram från sin ungdomsvän Wagge, som sedan flera år dragit sig tillbaka till en farm i Centralafrika för att där ostört kunna fortsätta sina vetenskapliga experiment. Nyfiken på kallelsens innebörd susar stockholmaren Ek genast i väg och naturligtvis begagnar resenären de nya stratosfärmaskinerna, som blott behöver fyra timmar från Marseille till Kartum. Skildringen av denna färd är är redan ett litet mästerstycke. Berggren har i sin vision utvecklat många av de tekniker som i hans samtid ännu endast befann sig i begynnelsestadiet. Att resa med flyg var något som först vid denna tid började bli verklighet. Därtill dyker än mer moderna inventioner upp i boken som luftkonditionering och GPS-navigatorer. Innan de svenska forskarna reser vidare från Kapstaden får de tillfälle att se sig omkring. Ek erfar dock en tydlig besvikelse över att inget av det han ser är olikt vad hans sett tidigare, trots att han aldrig varit i Afrika förut. I förbigående diskuteras inte bara globaliseringen utan även förhållandet mellan rum och tid, som upphört vara enkelt sedan en helt ny skala av praktiskt användbara hastigheter införts i världsmedvetandet och förvirrat begreppen: "Det finns inte mycket likhet mellan en resa på den tiden, innan maskinerna gjort om världen, och nu. Då var en resa en händelse med utsträckning, som band samman två platser i ens liv. Nu har den upphört att vara en händelse och är bara en förflyttning".Det visar sig vid framkomsten att Wagges experiment är högst sensationella. Han har i sitt afrikanska laboratorium framställt robotar, maskinmänniskor med rörelseförmåga; i deras huvuden har han inmonterat hjärnor från döda afrikaner. De aktiveras med hjälp av radiostrålar som omsätts till variabla elektriska impulser när de träffar robothjärnan. Wagge är fullständigt förhäxad av sina märkliga resultat, medan vännerna halvt beundrande, halvt betänksamt hjälper honom att kontrollera de dagligen upprepade försöksserierna. Snart flyr de afrikanska tjänarna i vidskeplig skräck och atmosfären laddas av hot. I ett referat kan uppläggningen verka en smula schematisk. Det novellistiska, yttre förloppet spelar i och för sig en rätt underordnad roll. Vid läsningen kan man inte annat än tjusas av den spekulativa fantasin, som stått i tjänst hos ett allvarligt uppsåt och hellre mediterar än konstruerar. Bakom berättelsen står ett levande intellekt, skolat i naturvetenskapen, men frigjort från den dogmatik som byggts upp kring slagorden: kraft, materia, energi. Den stillsamma livsfilosofi som piteförfattaren utvecklar kring frågan om viljans frihet är - liksom boken i övrigt - fint affektfri, och slutradernas resignerade trädgårdsbestyr är en spirituell anknytning till Voltaires Candide. Berggren fick aldrig se sin roman i tryck. Faktum är att han dog i tron om att den refuserats. Först efter hans död gav Bonniers ut boken efter starka påtryckningar från Berggrens vän och författarkollega Sven Stolpe som påtalade dess underliggande, spirituella kvalitéer. Stolpe menade att denna äventyrsroman i själva verket är en human meditation över livets gåta, och vissheten om att den tillkommit omedelbart efter döden utgör en bekräftelse på att den är något mer än en sinnrik teknisk leksak. Elfred Berggrens första och sista bok blev en verklig bekantskap.

En verklig bekantskap

Elfred Berggrens Robotarnas gud