Håkan Alexandersson gjorde en myriad filmer, sågs som en av Sveriges främsta fotografer och var med och definierade det svenska 60-talet. <br>Jag minns Håkan Alexandersson är en film om konstnärsmyten, om 1960-talet, om en förändrad tidsanda, om manlig vänskap. Den visas i Folkets Bios Kort & gratis-serie på några orter runt om i landet. <br>Huvudpersonen Håkan Alexandersson avled i mars 2004 och i filmen försöker vännen och medarbetaren De Geer rama in deras relation.<br>?Jag minns Håkan med så blandade känslor att det är svårt att uttrycka dem?, säger han. ?Vi var oskiljaktiga kompisar.? Men också ?Jag saknar dig. Som du var då.?<br>Det var sent 1950-tal då Alexandersson och De Geer för första gången möttes på Konstfackskolan i Stockholm.<br>Tillsammans gjorde de produktioner som Privatdetektiven Kant, Doktor Krall och N.O.A. De gjorde fem långfilmer ? men de gjorde framför allt serien som blev det mest älskade och hatade barnprogrammet i svensk TV-historia: Tårtan.<br> ? Tårtan blev vårt trauma. Det var det första vi gjorde och vi blev aldrig av med den. <br>Det gick, säger De Geer, med Håkan Alexandersson som det brukar gå med missbrukande genier. Det charmiga ruset på krogen blev fullständigt charmlös alkoholism. Det intellektuella rökandet blev muncancer. Och rivaliteten smög sig in i vänskapen. Enligt De Geer blev Alexandersson precis den auktoritet han tidigare gjort uppror mot.<br>?Det finns?, säger Carl Johan De Geer, ?så många förljugna konstnärsporträtt.?<br>
