Nu kan vi glädjas åt en ny barnboksförfattare från våra breddgrader. Christina Edin, bördig från Kiruna, debuterar med bilderboken ”– Här uppe ser man ju hela Kiruna!”
De som kan se hela Kiruna är två barn, Stina och hennes kompis Pentti, som har fått följa med sin granne Holger på ett strejkmöte i Kirunas stadshus. Det är december år 1969 och den stora gruvstrejken pågår. Holger är gruvarbetare och han tror att gruvisarna kommer att strejka tills de blir överens med bolaget.
Stina och Pentti går på upptäcktsfärd i stadshuset uppför långa trappor ända upp på vinden. Där hittar Stina ett litet piano, som hon spelar ”Bjällerklang” på. Den låten har hon lärt sig i musikskolan och de sjunger båda två.
”Någonstans långt bort, högt upp ljöd melodin.” Stina har spelat på klockspelet i stadshuset för hela stan!
Edin har gjort både text och bild i klassisk bilderboksstil med en stor bild på ena sidan i varje uppslag och text och mindre illustrationer på den andra. Orden och bilderna kompletterar varandra och blir lika betydelsefulla för läsupplevelsen.
Det här är en glad bok även om den dramatiska gruvstrejken bullrar i bakgrunden. De humoristiska bilderna i naivistisk stil är tydliga och innehållsrika. Det finns mycket att upptäcka.
Det märks att man är i Kiruna. Mörk decemberhimmel, massor med snö, gamla hus som inte finns längre, som stadshuset och Silfwerbrandts affär. Barn behöver känna igen sig i litteraturen och läsa om händelser, platser och personer som har med deras egen värld att göra.
Berättelsen om Stina och Pentti kan man säkert läsa för 5-6-åringar. Edins bok innehåller en avslutande faktadel om Kiruna, gruvan och gruvstrejken, vilket också bör vara intressant för äldre barn. Edins bok både roar och ger värdefulla kunskaper.
Jag hade gärna sett att Edin gjort berättelsen om Stina och Pentti lite längre. Det kommer den också att bli, eftersom hon planerar att skriva en kapitelbok om dem. Christina Edin är välkommen tillbaka, norrbottniska barnboksförfattare växer inte på träd.