En utställning som ger mersmak

Det kan vara en slalombacke på sommaren, visst ser man gärna bort från den buckliga skogsfria bergssidan, eller ett utomhusbad om vintern ... En som just har sett den fuktiga, kalla betongen runt en tömd bassäng är konstnären Marjolaine Lombard, aktuell på Galleri Syster i Luleå. Hon har betraktat den i skymning och i dimma, på nära håll och på avstånd. Och hon har målat så att fukten tränger ut från pannåerna, så att smutsen i de blottade bassänghörnen syns. Dessutom tycks hon ha gjort det med stor ömhet och omsorg. Den stora, grå och rena think of nothing, en tom bassäng i dimma, är ett vackert och kontemplativt verk. Namnet väl valt, men kunde också ha hetat "twilight". Det bärs i stället av ett annat verk, hängt i korridoren utanför galleriets enda rum och som därför gör rummet nytt. I twilight syns inte bara bassängen utan en större del av ett utomhusbad: omklädningsrummen, pallarna, övergivna parasollställ eller uppdragna båtar, det är svårt att avgöra i det döljande, blåa skymningsljuset och den fuktiga dimma som hon med säker hand återger. Tillsammans omfamnar de båda verken utställningen, som i sin helhet innehåller ytterligare fem mindre bilder. Lombard målar med tunn, tunn oljefärg i lager på pannåer av spånskiva eller faner. Materialen i sig, den utspädda färgen och de överblivna bitarna av pressat träflis, samtalar på ett fint sätt med själva motiven när de stryker under det ofullkomliga. Bassängerna hon sett är ju gjorda för en annan, varmare tid och i en annan tid där betong var materialet för dagen. Ja, det är som om dessa bortglömda rum genom konstnärens blick får, om inte en själ, så ett väsen. Efter många års utbildning är Stockholmsbaserade Marjolaine Lombard nu på allvar ute i offentligheten, i början av karriären skulle man också kunna skriva om man trodde att livet går nerifrån och upp, och utställningen på Galleri Syster är en av hennes tidiga efter examen från Konstfack för två år sedan. Den ger mersmak och jag hoppas att hon ska välja att återkommande visa sina bilder och tankar. Gärna på gallerierna i Norrbotten.

En utställning som ger mersmak

Frågan är hur man får syn på dem och inte bara hastar förbi. Jag talar om platserna, de som blir så övergivna, rent av fula, när människorna lämnat.