Sara i Välkommen hem är tillbaka i Luleå efter ett gymnasieår i London. Hon har saknat alla därhemma, inte minst Mattias, som hon dumpade innan hon reste, utan att egentligen vilja det. Men ett helt år borta ... Men några veckor efter hemkomsten är tristessen på plats. Luleå är inte London och Mattias undviker henne som om de inte alltid känt varandra och varit bästa vänner - före förälskelsen. De turbulenta känslorna inför upptäckten av denna "glömska" kastar mörka skuggor över allting och Sara tappar både självförtroendet och glädjen.
Johanna Lindbäck är gymnasieläraren från Luleå som nu bor i Stockholm och skriver för ungdomar. Och som hon skriver! En gissning är att hon använder sådant som händer, eller har hänt, runt omkring henne men med en viss fördröjning. Oavsett varifrån inspirationen hämtar sin näring kan man inte annat än beundra hennes fingertoppskänsla och absoluta gehör för de ungdomar som befolkar den nya boken, Välkommen hem. Här finns inte en enda kliché, inget mästrande eller skolmässigt, inga tillrättalagda sexskildringar, bara suverän inlevelse, klockren dialog och hög mysfaktor. Osäkerheten finns om när det är rätt att ta steget fullt ut, när man är redo och när den sinnliga, sensuella aspekten av kärlekslivet blir viktig, när allt doftar och luktar.
Lindbäck skrev trovärdigt om hur samtal mellan tonårskillar kan gå till i Saker som aldrig händer (nominerad till Nordiska barnbokspriset). I Välkommen hem skriver hon lika inkännande om samtalen mellan den nyinflyttade Adrian, till en början "sjukt irriterande", som hon tränar jujutsu med. Men att livet plötsligt blir roligare igen kan väl inte enbart på honom? Och Mattias är tillbaka på banan för att ytterligare komplicera bilden. Sara måste till sist ta ställning: När ska man prata ut och när ska man inte? När vet man vad man egentligen känner? Måste man välja och, inte minst, när tar man mod till sig och går vidare?