En trött jubileumsshow

Efter ett långt intro som skulle ha passat en rockstjärna som Dylan kommer han ut på scen och river av Djingis Khan?! En total antiklimax på den hårdrocksliknande öppningen. De flesta av hans hits finns där. Leende guldbruna ögon, Blue Hawaii och Beatlescovern Help. Christer har med sig Pernilla Wahlgren som sjunger duetter och hoppar omkring i solonummer. Hon levererar sin senaste hit Piccadilly circus med en tonsäkerhet som är överväldigande. Nej allvarligt talat. Christers röst är det som gör hela föreställningen. De kunde ha skippat alla klämkäcka dansare och alla skämt i mellansnacket. Mannen är ju begåvad. Låt honom få sjunga ifred för tusan. I stället innehåller showen mycket Sjögrenhistoria. Vi får se videoklipp och bildmontage där Christer Sjögrens musikaliska karriär visas ur olika vinklar. Jag tänker på Sven-Ingvars som stod på samma scen förra helgen. De har spelat i 53 år men kändes inte ens hälften så trötta. Christer har ett leende som han alltid kör. Han har en karateimitation av Elvis som han avslutar varje låt med. Kanske skulle han behöva en tur till Hultsfred-festivalen han med? Kvällens i särklass bästa nummer är Old man river. Där kommer Christers vältränade basröst till sin fulla rätt. Det var faktiskt så jag rös när han tog i. TV-profilen Peter Settman har regisserat showen. Tonvikten är lagd på humor av alla de slag. De hade mellansnack från folk i kören. En frågesport för publiken där vinsten var att få tuta i en tuta på given signal. Otroligt töntigt men ack så typiskt TV/krog-underhållning. Nej detta var inte ett värdigt 40-årskalas.

En trött jubileumsshow

Christer Sjögren firar sina 40 år som artist med en turné. Och showen känns verkligen gammal. Det lyfter aldrig för Christer Sjögren.